Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vetenskapliga litteraturen - IV. Naturalhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 NATURALHISTORIA.
att vattenminskningssatsen icke blott kunde brukas, utan äfven
brukades af »våra fritänkare mot religionen». Han ville med
sin afhandling hafva bevisadt, att »Svea rikets prästestånd i
sitt betänkande med all grund och skäl förklarat vattuminsk-
ningen för en obevist och opålitlig sats, på hvilken icke något
i Historien eller annat mål kunde byggas». Men icke nog
härmed, Brovallius förklarade slutligen att öfver hufvud »ingen
sannskyldig naturkunnighet någonsin strider emot uppenba-
relsen» x.
I själfva saken var Brovallius’ skrift ett märkligt inlägg,
som på sin tid väkte stor uppmärksamhet och öfversattes så-
väl till tyska som franska språket2. Han rörde sig med en
vidlyftig bevisuingsapparat och blottstälde med stor skärpa alla
oriktigheter och svaga punkter hos sina motståndare. Han
framdrog en talrik mängd rön från olika länder, som talade
emot vattenminskningssatsen, bl. a. sådana äfven från Finland,
där dåvarande docenten P. A. Gadd, som med af rikseus stän-
der beviljadt understöd hade undersökt den finska skärgården
i Åbo och Björneborgs län, på högvederbörlig befallning äfven
samlat rön rörande vattenminskningsfrågan. Brovallius med-
delade alla dessa rön, som tyktes bekräfta riktigheten af hans
åsikter. Men själf kom han icke till grunden af saken och
lyckades ej häller på ett tillfredsställande sätt förklara de feno-
men, hvarpå vattenminskningshypotesen stödde sig. Först en
senare tids forskning blef det förbehållet att bringa ljus i
saken.
Redan flere år innan Brovallius skrift utkom, hade han
föredragit sina åsikter i frågan i vetenskapsakademin, hvilken
äfven då omfattade hans mening, att döma bl. a. däraf att en
uppsats af P. Kalm om »vattnets aftagande i Västersjön» för-
vägrades plats i handlingarna, emedan »den saken angående
vattnets aftagande vore mycket oviss och hittils utan grun-
dade skäl antagen». När sedan Brovallius’ stora stridsskrift
såg dagen, tyktes själfva Linné, som fått del af densamma i
manuskript, ha känt sig något vacklande i sin öfvertygelse,
om man får döma af ett bref från Brovallius till Linné, där
han uttalar sin fägnad öfver att Linné ej gjort vattuminsk-
1 Tidigare hade det formulerats, att sann uppenbarelse icke kunde
strida mot förnuftet och erfarenheten.
2 Till tyska af legationspredikanten i Stockholm K. E. Klein (1756)
och till franska i sammandrag i Melanges d’Histoire naturelle par
Alleon Dalac.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
