Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vetenskapliga litteraturen - IV. Naturalhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN BROVALLIUS. 199
ningen till sin sak. Men redan samtiden var dock fullt på
det klara rörande hopplösheten af Brovallius’ kamp mot vatten-
minskningsteorin. Linné ytttade i ett bref, att »Brovallius har
och får rätt i sitt om vattuminskningen, så länge ingen törs
svara, men mins mina ord, att han tappar om några år». Och
i en samtida tysk tidskrift heter det om Brovallius’ arbete, att
det har många goda och riktiga tankar, men på intet ställe rik-
tigt tillförlitligt och uppblandadt med alt för många villfarelser 1.
Härtill hade Brovallius förledts af den kristliga naturkun-
nighets ståndpunkt, hvarpå han nu helt och hållet hade stält
sig. Det var kyrklig apologetisk ifver, som alt igenom dikte-
rade hans senaste värk. Han såg med bedröfvelse att fritän-
keriet alt mera begynte gripa omkring sig, det hade blifvit
ett »mode att brillera med falska tankar och tala förakteligt
om religionen». Detta förklarar äfven den synnerliga skärpa,
hvarmed Brovallius såväl i sin sista bok som redan i sitt pre-
sidiital i vetenskapsakademin Känningar af Guds försyn vid
nyttiga vetenskapers främjande (1747) uttalade sig mot fritän-
kare och ateister. Bland »vårt släktes skamfläckar» voro, en-
ligt hans mening, ateister, materialister eller fritänkare onekli-
gen de värsta. »Hos dem finner man gemenligen mera last-
barhet, förbunden med någon flyktig kvickhet, än djupt för-
stånd och skarpsinnighet.» Hans minnestecknare meddelar att
han äfven i sina predikningar samt i tal vid prästvigningar
och andra lämpliga tillfällen med »mycken ifver och djupsin-
nig lärdom vederlade kätterska villfarelser. Hau var ock sin-
nad medels utarbetande af ett särskildt värk alldeles blotta
dessa människosläktets skamfläckars okynne och dårskap».
Medan Brovallius’ stora lärdom, nit och praktiska förmåga
tillvunnit honom ett odeladt erkännande, ha däremot omdö-
mena om hans personlighet och karaktär betydligt växlat.
Orsaken därtill torde närmast vara att söka i den framskjutna
ställning han intog i tidens partipolitik som en af hattarnes
mest energiska och hänsynslösa förkämpar i prästeståndet,
där han spelade en alt för betydande roll för att icke drabbas
af motpartiets bittra hat och förföljelse. Han var en fullt
vuxen motståndare till mösspartiets ledare i prästeståndet,
prosten Jakob Serenius, och bidrog till dennes nederlag och
hattpartiets märkliga seger vid riksrådsvalet å 1746—1747 års
riksdag. Då han sedermera äfven deltog i aktionen mot möss-
1 Fries, anf. arb. II s. 329—330. Hjelt, anf. arb. s. 73.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
