Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vittra litteraturen - I. Öfvergångstidens skalder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL SERLACHIUS. 261
I 1750 års upplaga kallar sig dikten lofkväde öfver ska-
pelsen och naturens under och är indelad i tretton afdelningar.
Det är också skapelsehistorien, som utgör ämnet för denna
dikt, hvilken har sin märklighet, emedan det är en poetisk
studie på den naturliga teologins område. Liksom i de förut
omtalade afhandlingarna i naturlig teologi genomgår poe-
ten alla naturens olika riken, uppräknar i detalj växter, djur,,
mineralier m. m., påvisar deras nytta för människan, för hvars
räkning de voro skapade och framhåller huru de tillika bevisa
Guds tillvaro och ådagalägga hans allmakt och öfriga stora
egenskaper. Det är också den praktiska nyttans ton, som
genomgår det hela. Man läse blott strofer som följande:
Till näring och täring Gud skaffar förråd,
Till handel och vandel han gifver sin nåd,
Utlärer konstnärer till fromma för land
Samt stärker handtvärkernas armar och hand.
Ack ville then mille (milde) vår Gud ej stå bi,
Hvad kvida vor tida i kök och skaffri?
Brödbiten så liten dock herrans misskund
Gör daglig, behaglig, tillräcklig och sund.
Att slika verser sjöngos och uppfördes på konserter, är
sannerligen karaktäristiskt för nyttans tidehvarf. Serlachius
fann sig emellertid uppmuntrad att på gamla dagar yttermera
utgifva tvänne andliga blomstersamlingar Sommar-Liljan och
Höste-Blomstret (1751), den förra innehållande tre kväden, den
senare »fem små fruchteämnen». Ännu år 1754 utkom en ny
upplaga af »Christeliga fägnetimmar» under den förändrade
titeln »Andeliga Qväden». Serlachius, som under de sista åren
af sin lefnad led af förlamning, hade därtill oturen att vid
en stor eldsvåda i Stockholm den 8—11 juni 1751 förlora sin
gård på Ladugårdslandet och Sperlingens backe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
