Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vittra litteraturen - I. Öfvergångstidens skalder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280 ÖFVERGÅNGSTIDENS SKALDER.
Ehuru icke särdeles smakfull i sådana bloddrypande mål-
ningar, har Frese dock vetat afstå från den pietistiska upp-
byggelsesångens ofta allegoriska tolkning af »blodsvetten» och
»blodsåren» och därigenom undgått dess värsta lyten. I stället
har han äfven i denna religiösa dikt infört sin egen person
och sitt lidande.
Fastän märklig i flere hänseenden kan Freses passions-
dikt dock ej tillmätas något större poetiskt värde, och den
torde ej häller på sin tid ha väkt någon synnerlig uppmärk-
samhet, om också uppskattad i enskilda kretsar. De myckna
reflexionerna och betraktelserna och den deklamatoriska stilen
värka ett oroande intryck. Det hela är en sällsam blandning
af karolinska tidehvarfvets didaktik och samtidens pietistiska
stämningar. I anslutning till Spegel betraktar Frese själen
som ett konungarike, där förnuftet och viljan föra en oaflåtlig
strid mot de af djäfvulen anförda affekternas här. Flerstädes
framträder han som en moralisk straffpredikant, som gisslar
sin samtids fel och lyten. I fullt rättrogen luthersk-ortodox
anda riktar han angrepp såväl mot papister som kalvinister.
Några från statskyrkan afvikande läror förkunnar Frese icke
i sin dikt, men han delade pietismens större andakt och from-
het, dess ovilja mot skrymtande präster, som buro religionen
mera på tungan än i hjärtat, dess starka betonande af bönens
och sångens betydelse för den andliga väckelsen, men framför
alt dess patologiska uppgående i Kristi »kiempning och blod-
svett». Ehuru Frese veterligen var bekant med några pietis-
tiskt sinnade präster och lekmän, har han dock aldrig blifvit
nämd som deltagare i pietistiska konventiklar, men detta hind-
rade icke honom att beröras af det varmare religiösa lif, som
pulserade bland anhängarne af den nya religiösa riktningen.
Äfven i sin passionsdikt gifver han i många partier uttryck åt
en innerligare och mera personlig religiös känsla. Det var i
prismat af sin egen reflexionsspegel han skådade passioushis-
toriens hufvudmoment och han framförde tillika sin egen per-
son som sörjande, deltagande, varnande, men framför alt som
lidande. Det är tillika ett nytt uppslag i den andliga konst-
diktningen. I Freses diktning träder en personlig och indivi-
duell stämning i förgrunden, något som man endast undan-
tagsvis möter i den andliga sången under föregående tider.
Ehuru Freses sjukdomstillstånd alt mera försämrades och
den väntade förgängelsen snart blef öfverhängande, öfvergafs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
