Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vittra litteraturen - I. Öfvergångstidens skalder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRESES SISTA DIKTSAMLING. 281
han dock icke af sångens gåfva. Han diktade ined oförmins-
kad produktivitet och sällsynt andlig spänstighet ända till det
sista. Hans stora messiad efterföljdes inom kort af en ny dikt-
samling, som under titeln Någre Poétiske-Samblingar utkom
1728. Det är den sista skörden af poesier, som han diktat
efter utgifvandet af sina andliga och världsliga visor. Något
nytt uppslag finner man knapt mera i denna samling, hvilken
såväl till innehåll som form väsentligen ansluter sig till de
tidigare. Hade Frese nedlagt summan af sina andliga tankar
i sitt passionskväde, så äro här de världsliga dikterna de
öfvervägande. Samlingen utfylles till största delen af s. k.
graf- och brudskrifter. Han följde fortfarande i sin diktning
med samtidens händelser, såsom man bl. a. finner af ett
»Freds- och Förenings-Qväde» till konung Georg af Eng-
land, ursprungligen skrifvet på latin, hvarigenom Frese fram-
står som den poetiska tolken för den hannoverska alliansens
män och såsom fortfarande en öfvertygad fredsvän. Men för
öfrigt tyckes den nya tiden icke ha tillfredsstält Frese, så
mycket han än hade väntat af densamma. Han stötte sig vid
dess tvedräktsanda, irreligiositet och materialism, och trots
den nyvunna freden och friheten tyktes honom världen luta
mot sin undergång.
Det är i den karolinska poesins tecken Frese fortfarande
diktar. Så besjunger han i ett längre didaktiskt kväde på
hexameter med tydliga reminiscenser från Spegel »Guds All-
makt och Godhet, Alle tings Fåfäng- och Förgängelighet, Dö-
den och den tilkommande Roligheten». Om hans tidigare idyll-
diktning påminnes man af en synnerligen vacker sång, hvari
han prisar »Herde- och Landt-lefwernes Liuflighet». Med poe-
tiskt behag skildrar Frese naturen och landtlifvet. Där kunde
man glömma alla sina sorger vid plogen, där kunde man ge-
nom arbete återfå sin hälsa. Och endast där kunde man finna
sant nöje med frid och frihet.
Hvad lycksalighet, hvad glädje, fröjd och fromma
I de låga tjäll och tysta hyddor bo,
Där som frid och lust på törnebuskar blomma,
Säkerhet och hopp på gröna ängar gro,
Fåfängt, fåfängt må alt annat heta,
Intet nöje jag förutan frihet vet,
Säll den nöje lärt i frihet leta,
Hvila är hans sömn, hans arbet’ rolighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
