Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vittra litteraturen - II. Tillfällighetspoesin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286 TILLFÄLLIGHETSPOESIN.
tillstånd ske kunde».1 Men redan innan denna rekonstituering
af akademiens konsistorium ägt rum, hade samme Prysz den
13 april 1719 uppträdt i akademins namn på riddarhuset i
Stockholm med en oration i anledning af drottning Ulrika
Eleonoras kröning samt till åhörande af detta festtal utfärdat
en inbjudningsskrift på svensk vers. Äfven konung Fredriks
kröning högtidlighölls följande år af akademin med tal på rid-
darhuset, hvartill den nyutnämde eloquentiae professorn Lars
Alstrin utfärdat inbjudning.
Nämda fester voro de första efter stora ofreden. Vältalig-
heten och vitterheten föddes på nytt genom de vaknande för-
hoppningarna om ett snart slut på det långvariga ofredstill-
ståndet. Bland våra flyktingar i Sverige framträdde redan vid
denna tid flere tillfällighetssångare, som inspirerades till långa
rimmerier öfver tronskiftet och andra tidens märkliga tilldra-
gelser. Vi ha redan omtalat den bombastiske Karl Serlachius,
som på Göteborgs gymnasium föredrog sitt långa febusiska
praktvärk »Dråtte-Skald» i anledning af drottningens kröning
och som redan tidigare af samma anledning hade författat ett
patriotiskt uppbyggelsekväde, kalladt »Thet Qwijdande och
Muntrade Swerige».
Som en poetisk tolk för den finska nationens känslor upp-
trädde en landsflyktig präst från Nyen i Ingermanland Zacha-
rias Lithovius2, hvilken liksom den i föregående kapitel omta-
lade Ernest Gestrinius hade nödgats fly från sitt pastorat för
den anfallande fienden och under stora ofreden lefvat i svår
nöd i Sverige, mest i Stockholm. Hans tillfällighetskväden
äro så till vida egendomliga, att de äro affattade på trenne
språk, finska, svenska och latin samt diktade i finnarnas eller
den finska nationens namn. Han uppträdde redan vid Karl
XII:s jordfästning med »Bedröfvade Finnars underdåniga Sorge-
Owäde och sörjande Norrlänningars bedröfveliga Klage-Wijsa»,
i hvilken han hufvudsakligen besjunger den aflidne konungens
krigiska bedrifter. Intressantare är hans fägnekväde vid drott-
ning Ulrika Eleonoras kröning »Finska Nations underdåniga
Lyck-Önskan och Glädie-Sång, efter mycken Sorg och Twång»,
däri han uppträder för sina landsmän och framställer deras
önskningsmål:
1 Cons. Prot. 26/1 1720.
2 Född 1672 i Uleåborg, student i Åbo 1692, magister 1700, kyrko-
herde i Nyen 1702, i Uleåborg 1713, död 1743.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
