Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vittra litteraturen - II. Tillfällighetspoesin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 TILLFÄLLIGHETSPOESIN.
1740-talet finner man redan långa promotionskväden i lätta
lyriska rytmer. En fullt medveten sträfvan efter en ny med
tidens ideal bättre stämmande stil kan äfven skönjas, ehuru en
sådan ännu ej kan anses ha vunnit häfd och stadga. Hvilken
borgerlig, hvardaglig och all tradition profanerande poetisk
stil använde ej redan Hacks i sina dikter till parnassens män!
Som en egendomlighet i stilväg uppdyka under denna tid i
flere kväden uppenbara försök att imitera fornsvenskens ord
och uttryck. Härpå syftar den ofvannämde promotionsskalden
E. Renström, då han säger:
Här börjad’ en och ann till gamla språket löpa
Och andras ordalag i landsflykt dötna ut,
Vi börjad’ vid vårt tryck strax svenska stämplar stöpa
Och skrifva svenska ren från början och till slut.
Och visa fäder i de möglad’ gamla skrifter
Begynte se sig om och funno hjält-bedrifter.
Särskildt grep man till sådan imitation hvar gång det gälde
en jämförelse mellan den gamla brynjetiden och den allra nyaste
hushållstiden, och med sådana jämförelser framkom man gärna.
Mennander gjorde det i sitt ofvannämda stora jubeltal och imi-
terade därvid äfven den fornnordiska stilen. Ett mycket karak-
täristiskt exempel gifver oss följande lyckönskningsverser af
studenten E. A. Sundin:
Då urfäderne vår, från Ättlinga karlvulna ätten,
Hölt för en dyr i hälgd lyst dygd, hugpryde och ädle,
Resa i härnad å gripa sig gull uti baltiska vikar;
Drakens sköldade bröst och ormars smidiga trynen
Ställa mot Näckurs svall, västhafvets modiga böljor
Trotsa vid Herkul, i Niorfa gå in till girkar och asar,
Till Wanqvisl’ å Ashem å fler grannskaper i näjden,
Särkland, Wanahem å fornfrägde förvanter å skyter;
Färgade fälten med blod, betäkte med fiende kroppar,
Stakad’ ut vägen med grymhet å vist sin förfädra styrka;
Satt då Hushållning å grät, föraktad i ljufvaste parker,
Saknade skötsel, å fält med korndigra axen utsmyckad’
Gladde ej bardagagiruge bond’n till åtsikt å måtto;
Värja, pålyxa å båge måst hus, mat, kläder och heder,
Drängar å pengar å hustru å hem oärfva förvärfva
Alt af vapnebrak ynkliga skall å gnydde i norden.
Detta bekymrade hugpryden all och frägdrika snillen,
Som så eget som nästans väl kund’ ljusare skåda,
Sed’n ett ädlare ljus förnuftets ögon ha öppnat.
Därför svuro de ed, sin’ hjälpsamme händer uträkte
Jordhäfd utarmad, föraktad å klen under armarna grepo,
Hälst ett samhälls styrka å den som stolpar ä fäster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
