Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV. Atomisterna. Åsikten representerades af Levkippos och
Demokritos omkring 450.
De ha drifvit mekaniken till sin spets. Inom dynamiken sker
detta hos Heraklit, ty då dynamiken företrädesvis betraktade
världen såsom sig förändrande eller utvecklande, har
naturligtvis den gått längst, som upphöjde själfva förändringen till princip:
Heraklit. Mekaniken fäste sig mindre vid världens form än vid
dess substans. Nu äro alla dessa filosofer realister; fattade sålunda
det substantiela såsom kroppsligt, och naturligtvis går den längst
i att på detta sätt söka det substantiela, hvilken är konsekventast
i att identifiera substantialitet och kroppslighet. Nu har aldrig
någon filosof i detta afseende varit mera konsekvent än
atomister-11a; ty dessa hafva sagt: det substantiela är kroppen sjalf. Då
det kroppsliga är det, som utfyller ett rum så är det substantiela =
det fyllda rummet, ro irXripés. Men med endast den tanken kan ej
Åstadkommas någon världsförklaring; ty omöjligt att få någon
mångfald i världen begriplig, om ej mångfald blifvit införd i
principen. Sålunda mångfald måste införas i principen, d. v. s. to -rrXrjpés
och mångfalden skola förenas till princip. Nu är mångfald = många
enheter; enhet = en odelad kropp. Mångfald = många odelbara
kroppar. Sålunda det fyllda rummet är fylldt med en mängd
odelbara kroppar, atomer, hvarigenom fås alltings princip = en
mängd af atomer. Men om alla dessa atomer vore lika, kunde ej
olikheterna i världen förklaras.
Sålunda: atomerna äro olika. Men såsom realister erkänna ej
atomisterna andra olikheter dem emellan än sådana, som bero på
deras kroppslighet, d. v. s. kunna reduceras till rumbestämningar.
Olikheterna blifva sålunda:
1) atomerna hafva olika storlek (större och mindre);
2) atomerna äro olika begränsade (kantiga, runda etc.);
3) atomerna äro olika tunga.
På detta sätt mena atomisterna, att de fullkomligt hållit sig
inom rum sbestämningen, ehuru i själfva verket genom mom. 3
kraften insmugglas i principen, ty af kraften beror tyngden.
Mellan atommassor gifvas naturligtvis andra olikheter, men ej mellan
enskilda atomer. Genom dessa antaganden tvingas dock
atomisterna till en andra princip. Ty antaget, att det ej funnes något
annat än det fyllda rummet och atomerna ej vore hvarandra olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
