Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ras; såsom det andliga, hvilket ej kan förklaras ur det
kroppsliga.
Vidare kritieerar han i likhet med Platon 2) eleatismen. Men
Aristoteles framhåller särskildt, att på eleatisk ståndpunkt
omöj-liggöres blifvande, rörelse, förändring, ty denna sak kan ej
förklaras ur eleatismens vara eller icke vara.
Samma anmärkning ställer han mot 3) pytagoreismen, hvilkens
talprincip är allt för abstrakt för att rörelsen skulle ur den kunna
förklaras.
Vidare vänder han sig mot 4) Platon, och hans kritik af honom
är mest afgörande för hans egen ståndpunkt. — Platons
ståndpunkt var felaktig, antingen man betraktar a) idén i och för sig
eller f3) förhållandet mellan idé och materia.
a) Betraktar man idén i och för sig, var Platons idé behäftad
med en motsägelse, hvilken ligger däri, att den platonska idén
skulle vara ett själfbestående föremål, substans, x‘MPLaT(->v- — Men
när det blir fråga om hvar man skall återfinna de platonska
ide-erna, hvad äro de? Jo, abstrakta saker, genus och speties,
begrepp eller saker, som aldrig förekomma i och för sig, utan
endast såsom bestämning hos annat, såsom det gemensamma i
många, sålunda såsom det icke själfbestående. Sålunda ställer
Platon på det varande en fordran, som det ej motsvarar.
Motsägelsen blir således den, att det absoluta, idén, å ena sidan är
själfbestående, och å den andra blott form åt ett annat. Men
detta behöfde ej hindra, att idén vore användbar vid
världsförklaringen. Men ej ens där, ty då är det frågan om
f3) förhållandet mellan idén och materien. Det är gifvet, att
utan förbindelse mellan idé och materia kommer ingenting till
stånd. Ku var enligt Platon idén något andligt och hade ej i sig
någon anledning till förening med sin motsats. Hvarför skulle
den då tvingas att förena sig med sin motsats? Men — då de nu
äro förenade med hvarandra, huru har denna förbindelse
uppstått? Jo, man måste, om man vill ställa sig på Platons
ståndpunkt, för hvarje förbindelse mellan idé och materia, postulera
ett tredje såsom grund för denna förbindelse, tpltos avOpunos. Men
om man ock postulerar en sådan tredje sak, som skulle förbinda
de två, så står denna oförklarad, och man behöfde en fjärde för
att förbinda den tredje med de två första o. s. v. in infinitum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
