Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lighet, och dess förhållande till allt nedanför densamma är det,
att idévärlden är dettas eviga urbild.
3) Den andra emanationen ur det absoluta är = förnuftet,
vändt utåt = det praktiska förnuftet. Denna if/vxy är enhet i
mångfald, och mångfalden är här en mångfald af själar,
har en dubbelnatur: å ena sidan är den mäktig att uppfatta den
öfver densamma stående idévärleen, och å andra sidan har den
också den tendensen att förbinda sig med materien och att i
densamma inlägga former, lånade från idévärlden. Denna
världssjä-lens dubbelsidighet tillkommer ock hvarje själ, som är moment af
densamma.
b. Kosmologi och psykologi.
4| Den tredje och sista emanationen ur det absoluta är
materien — x\t). Denna är blottad på all realitet, är endast en skugga
af verklighet. Denna åsikt är = Platons, som höll materien =
det icke-varande.
5| Världen är ej identisk med någon af dessa 3
emanations-sfärer, utan världen är materien, danad efter idéens urbild, och
principen för denna daning är i/sv^rj-, världen, så väl i det hela som i
det enskilda, är en produkt af idanande verksamhet.
6) Den plotinska antropologien. Människosjälen är blott ett
moment af världssjälen och delar dennas dubbelnatur, d. v. s.
upptager i sig och uppfattar idévärlden och förbinder sig på samma
gång med materien, hvilken hon sedan danar efter idéens urbild.
Denna förbindelse med materien är en nödvändig sak, men
betraktas dock såsom ett affall från den ursprungliga, högre tillvaron
— ett platonskt drag. Plotinus antager också i likhet med
Platon både prjeexistens och postexistens af själen. Men ehuru han
fattar pneexistensen högre än tillvaron här, så fattar han dock,
i olikhet med Platon, själens prreexistens såsom en tillvaro utan
personligt medvetande. Till medvetande kom själen först efter
sin förening med kroppen. Men själen känner, att dess vistelse
här är ett affall, ett lägre tillstånd, från hvilket den behöfver
komma tillbaka till sitt ursprungliga tillstånd, och vägen till
detta ursprung skall uppvisas i Plotini praktiska lära och
kunskapsteori.
c. Praktisk lära och kunskapsteori.
7) Människans högsta mål och därför hennes högsta goda är:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
