Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finns något, som möjliggör vetande. Sinnligheten var = den
passiva förmågan att mottaga innehållet. Men klart är, att när
sinnligheten skall göra detta, skall den hafva något att mottaga
innehållet uti = form. Vidare är klart, att denna form måste vara
gifven på förhand i förhållande till hvarje särskildt mottaget
innehåll. Formen kan sålunda ej vara genom erfarenheten gifven åt
sinnligheten — utan den är apriorisk. Eller med andra ord: formen
är ren åskådning. Den är åskådning, ty åskådning är allt, som
finns i sinnligheten, i motsats mot det, som finns i förståndet, som
är begrepp. Den är ren åskådning = att det är något, som finns
ursprungligt i sinnligheten oeh ej är ditlagdt af erfarenheten.
(Motsatsen till ren är, enligt Kant, empirisk). Sålunda finns i
sinnligheten något rent. Hvad i sinnligheten har denna beskaffenhet och
huru få reda på det? —Jag tager min egen sinnlighet, som är fylld
med en ofantlig mängd innehåll, hämtadt från erfarenheten,
ab-straherar bort allt, hvarom jag kan begripa att det är erfaret, allt,
som ej är en förutsättning för erfarenheten: — därefter stå i mitt
sinne kvar två former:
Rummet = formen för det yttre sinnet, och tiden = formen för
det inre sinnet.
Dessa äro sålunda förutsättningar för erfarenheten, då de ej
kunna abstraheras bort. Rum och tid äro sålunda de rena
åskådningar, aprioriska former, som sinnligheten har. De äro på förhand
gifna former i min själ. Detta är det idealistiska draget hos Kant.
Härmed vill han nu ej påstå, att jag skall känna till rum och tid,
innan jag haft någon erfarenhet, utan meningen är, att rum och
tid ej äro inlagda af tingen i mig, utan det är jag, som lägger dem
på tingen.
Denna omständighet, att rum och tid äro rena sinnlighetsformer,
möjliggör en vetenskap. Ty
l:o) Det finns ingen erfarenhet, inga erfarna ting, som ej måste
framträda i rummets och tidens former. All erfarenhet måste
därför rätta sig efter lagarna för rum och tid ; i erfarenheten är det så,
som dessa lagar föreskrifva. Dessa lagar äro uttalade i
matematiken : i geometrien för rummet, i aritmetiken för tiden. Därför
motsvaras matematikens påståenden af en verklighet, dess satser
äro objektiva. Men för att matematiken skall vara vetenskap,
fordras ock, att dess satser äro nödvändiga, aprioriska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
