Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
starkaste, erfarnaste, mest ansedde och imponerande
i krig erhöll ett slags öfverbefäl, ehuru ganska
inskränkt. Denna målning, hvilken så mycket
öfverensstämmer med andra halfvilda folkslags seder,
passar sannolikast till alla delar på Fornfinnarnes
borgerliga författning.
Rörande deras seder och lefnadssätt äga vi lika
litet underrättelser, som om deras statsförhållanden;
men emedan man hos ett folk, hvilket i hufvudsaken
bibehållit sitt ursprungliga lynne, ifrån efterkommande
kan, med mycken sannolikhet, sluta till deras
förfäder, torde man, genom iakttagande af bruk och
vanor hos sednare tiders Finnar, utan stora misstag
kunna göra sig följande föreställningar om desamma
för de äldre tiderna. — Åkerbruket hade, redan vid
Svenskarnes infall, fästat dem vid vissa boningsplatser
och förde dem derigenom småningom till ett slags
samhällslefnad, hvilken, ehuru blottad på den finhet
och studerade yppighet, som utmärka bildade
folkslags seder och tidsfördrif, det dock icke felade alla
sällskapsnöjen, hvilka öfverensstämde med nationens
alfvarsamma karakter, och dess mer dystra, än muntra
och lifliga tanke- och umgängessätt. I hvarje hus,
i hvarje by firades årligen af grannar, anförvandter
och vänner med gemensam fröjd flera slags gästabud.
Hit höra högtiderna vid deras bröllop, förlofningar,
barnfödsel, begrafningar, vidare anförvandts-, skörde- och
slagtfestema, äfvensom den högtidliga fröjdefesten
efter lyckligt slutad björnjagt. Största nöjet och
högsta förlustelsen vid alla dessa sammankomster gåfvo
goda och starka drycker, hvilka, till värdens och
högtidens ära, gemenligen förtärdes i så öfverflödigt mått,
att man föga bekymrade sig om hela den öfriga
undfägnaden; man sade ock derföre: Häitä juoda,
Peijaisia juoda (dricka bröllop, dricka graföl). Vin och
andra utländska drycker voro dem obekanta äfven till
namnet. Alla viner bibehålla ännu i Finland namnet
Saksan Wiina Sachsiska eller Tyska viner,
emedan de allraförst blifvit införda af Tyska köpmän,
på Finska kallade Saksat. Men för ett folk, hvilket
länge drifvit åkerbruk, kunde det icke vara obekant,
att af säd låter bereda sig en välsmakande och
rusgifvande dryck; derföre kunna också flera till dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
