Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beredande erforderliga tillbehörigheter, handgrepp och
husgerådssaker, äfvensom ruset deraf, uttryckas med
åtskilliga Finska ord och talesätt. Korn (Ohra),
hvaraf dricka (det starkare och bättre heter Juoma,
det svagare Kalja) brygges, synes varit det äldsta
sädesslag, med hvars odling nationen sysselsatte sig;
råg (Ruis) och hafra (Kaura) hafva sannolikt först
med Svenskarne kommit in i landet och språket.
Äfven biskötseln, hvilken nu alldeles gått under,
var dem icke obekant och drefs med någon framgång.
Språket har eget uttryck för bi (Mettiäinen,
Mehiläinen, Kimalainen) samt honing och mjöd (Mesi,
Sima); nian kan utomdess också af åtskilliga gamla
sånger sluta till deras bekantskap med honing och
mjöd. Lika så enkla och okonstlade som deras
drycker, voro äfven deras rätter, hvaribland inga
kräsligheter förekomma, inga gommen retande blandningar.
Deras fiskfångst och jagt, deras åkerbruk och hjordar
gåfvo dem de få rätter, som de hade nödiga så väl
till eget bruk som till gästernas undfägnad, och i
deras tillredning hade konsten ingen stor andel. De
rikas yppighet visade sig ibland blott i mängden af
ätbara varor: bordet var till öfverflöd öfverlastadt
med allt hvad huset förmådde, och blef välbetänkt
så länge hållet i detta fullhetens tillstånd, som
högtidligheten varade.
Men utom dessa bordsnöjen hade de vid sina
glada sammankomster ännu andra tidsfördrif,
hvaribland sång och den stundom dermed förenade
instrumentalmusiken allraförst måste nämnas. Ifrån de
äldsta tider tillbaka har nationen haft en egen
skaldekonst. På Finska heter en dikt Runo, i plur. Runot,
och en skald Runoniekka, hvarvid är att erinra, att
dessa ord tillfälligtvis hafva lika ljud med det
Skandinaviska uttrycket Runor; men emellan hvilka dock
icke den ringaste likhet äger rum. Finnarnes verser
bestå i likalöpande, åttastafviga rader, hvilka i deras
sammansättning äro bundna vid vissa bestämda reglor,
samt till ljud och uttryck icke oangenäma, äfven
för fina och noggranna öron. Rimmet är fremmande
för den Finska poesien. I nyare tider har man visserligen
för efterhärmningen användt det; men den egna
karakteren har nästan helt och hållit försvunnit ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
