Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fem strängar af messingstråd (fordom af häst-tagel),
hvilka äro stämda i det närmaste som G. A. B.
C. D: likväl är B något lägre än tertia minor till
G moll. Ackompanjementet sker gemenligen i
unisono: dock blir merendels vid hvarje 8:del qvinten
D tagen och, om det så passar sig, äfven den
fulla tersqvintackorden hörd [1]. Detta instrument
spelas med fingrarne. Enligt den Finska mythologien
var en af deras förnämsta Gudar, den gamle
Wäinämöinen, uppfinnare af detsamma. Sedan det var
färdigt, sökte han förgäfves någon bland de dödliga,
som kunde handtera det; derpå tog han sjelf harpan
och spelte så förträffligt, att alla skogens,
luftens och hafvets invånare hänryckte lyssnade till
dessa trolltoner, och han sjelf blef sluteligen så rörd, att
tårar rullade som stora perlor ner på hans kläder.
I sednare tider har Kantele blifvit förändrad, både till
storlek och strängarnes antal. Man finner densamma
nu med 5, 7, 9 och ännu flera sådana, dock alltid
stämda efter sin egen inhemska skala. Andra slaget
af deras musikaliska instrumenter kallas, med ett från
Svenskarne lånadt uttryck, Harppu, är nästan 2 alnar
långt, ungefär 1 aln bredt och ofvantill öppet; det är
försedt med tre ståltråds-strängar och strykes med en
stråke af hästtagel. Deras tredje instrument, Jouhi
Kantele, är nästan likt det förra, dock hälften mindre
och försedt blott med hästtagel-strängar, men spelas
på samma sätt. Af blåsinstrumenter kände de redan
från gamla tider: Tormi, luren, Pilli eller Huilu, pipan,
samt Sarmi, vallhornet, gjordt af ett bockhorn, med 4
till 5 tonhål, på hvilket isynnerhet herdarne lära sig flera
ganska behagliga, ehuru enkla melodier. — Man har
ansett dans alldeles okänd för forntidens Finnar.
Skälen för denna förmodan äro, att deras språk ej
innehåller något inhemskt ord, hvilket betecknar denna
kroppsrörelse, äfvensom de icke hafva bibehållit
någon egen dertill tjenlig musik. Utan att med
bestämdhet vilja yrka motsatsen, torde dock följande
dervid kunna erinras. Finska bibel-öfversättningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
