Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begagnar ordet Hyppy (jemte andra derifrån härledda
benämningar) för att beteckna dansen, och då dess
bildning har likhet med det latinska saltare, kan
uttrycket likaså väl vara fornåldrigt, som en sednare
efterbildning. Dessutom hafva Finnarne i Norrige och
Wermland härå bevarat ett genuint namn: Tanhu,
Tanhuaminen. Lätteligen hafva de gamla dans-melodierna
samt benämningarne på detta nöje, kunnat blifva
undanträngde af nyare namn, genom nyare seder. Den
för det närvarande brukliga dansen, hafva kust-åboerne
och Tavastarne utan tvifvel lärt af Svenskarne,
äfvensom namnet derpå: Tanssi. — Uti alla på vinst
beräknade spel, voro Finnarne fordom alldeles oerfarna;
men dessa för sederna och välståndet så farliga
tidsfördrif, hafva dock redan blifvit allmänt gängse bland
Finska kustfolket, och dem som bo i granskapet af
större landsvägar. Några lekar voro nationen egna,
men hvilka dock mera tillhörde ungdomen och
barnaåldern, än att de tjente till förlustelse vid
ofvannämnda sammankomster. De äldre roade sig med
afsjungandet af sina runor, äfvensom med allahanda
kroppsöfningar, som fordrade styrka och vighet, t. ex.
med bågskjutning, skidlödning, simning, kämpande, o.
d. och hvilka gåfvo dem den styrka, det mod och
säkra förtroende till sig sjelfva, hvarigenom nationen
alltid så i fredliga yrken som på slagtfältet har
utmärkt sig [1]. — Att gissa Gåtor (Arwoituksia) synes
äfven hafva utgjordt en sysselsättning i Finnarnes
samqväm. Åtminstone förefinnas ännu ett stort antal
sådane af rent, inhemskt ursprung, och deras lösande
fortfar på många ställen att utgöra ett kärt tidsfördrif
bland allmogen.
Huru qvinnorna af Fornfinnarne blifvit behandlade,
är osäkert. Det finnes hos dem inga spår till
månggifte, i fall man ej får sluta till något sådant
deraf, att detsamma varit öfligt hos deras
stamförvandter Esterna [2]. Dock synes det som om de, i
likhet med andra mindre bildade folkslag, skulle
bemött det andra könet med en viss stränghet, samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
