Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands historia till år 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arrestera generalerna, hvilkas brist på beslutsamhet hade
skymfat fäderneslandets ära och uppoffrat en god
krigshär. Men ingenting stod mera att hjelpa.
Förgäfves föreslog general Bousqvet, att bana sig väg
med värjan i hand: officerarne påstodo omöjligheten
häraf och ville kapitulera, hvilket ock skedde den 4
Sept. 1742. De Svenska trupperna skulle gå till
Sverige, de Finska regementerna (hvilka bestodo af
12,000 man fotfolk och 2000 man kavalleri) måste
nedlägga vapen, återvända till sina hemorter, och
låfva att förhålla sig stilla under kejsarinnans spira: det
förträffliga artilleriet blef Öfverlemnadt till fienden. "För
första gången, säger grefve Hård, var jag vittne
till ett så bedröfligt uppträde; — — men jag
begriper också ej, hvarföre män af heder, hvilkas själ
ännu har någon kraft qvar, i sådana fall icke hellre
rådfråga blott sin förtviflan, än underkasta sig en så
förnedrande kapitulation" [1].
Finland erfor denna gång ett långt mildare öde
än i de förflutna krigstiderna; de Ryska generalerna
voro menskligare och höllo en sträng krigstukt.
Infallet skedde med sådan ordning, att åkerbruket icke
led derunder; reqvisitionerna af hästar och åkdon
blefvo på det möjligaste inskränkta: minnet af general
Keith, hvilken förekom alla ströfpartier och hvarje
oordning, blir ännu välsignadt af sednare slägter. I
Österbotten förde generalmajor von Kinderman
befälet, hvilken sammankallade landtständerna och
öfverdrog åt dem regeringen. För hans stränga
disciplin kallade husarerna honom Österbottningarnes
gud. Truppernas underhåll var ytterst tryckande för
landet; det skulle hafva varit detsamma omöjligt att
försträcka detta, om icke kejsarinnan hade skickat dit
mjöl, samt ifrån sina magasiner försedt landtfolket
med utsäde: lyckligtvis hade också höbergningen år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
