Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands Historia till år 1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade de fremmande skriftställarne och
sago-berättarena tillagt de förevarande styresmännen eller
regenlerna, den hos dem sjelfva så vanliga titteln konung;
sjelfva namnen på personerna hade i deras mun fått
ett alldeles ofinskt ljud. Härvid bör man äfven
anmärka, att beskrifningarne på inkrväktningsfälttågen
uti Finland, i allmänhet äro så nödtorftiga, att man
genom dem icke kan vinna några upplysningar om
det underkufvade folket. Den första af ofvan upptagne
gissningar, bestyrkes af de ännu allmänna
ursprungligt Finska uttrycken: GCfunie$, förman, Pååmies,
hufvudman, Hallibtia, beherrskare, Linna, befästning,
slott, IWero, skatt, pålaga, Saffo, böter, Kerdjd,
sammankomst, folksammanträde, ting; m. fl.
Likväl kan man egentligen ej uppte någon annan
skilnad på stånd hos Fornfinnarne, än den emellan
fria (VWapa plur. 2Wapaat), och slafvar (Orja pl.
Orjat, Palvelja pl. Palveliat, tjenare), dem de
hufvudsakiigen erhöllo genom krig och ströftåg, och hvilkas
lott var nästan lika med de frias. Uttrycken stad,
torg, årsmarknad, gata, äfvensom benämningar
på flera göromål och handtverk, t. ex. en
skräddares, svarfvares, målares, garfvares, o. s. v.
hafva Finnarne lånat från Svenskan, samt modifierat
"efter sin tunga; ett bevis, att deras bekantskap med
dessa saker, åtminstone såsom serskildta handtverk,
bärstammar från eröfrarne. Förut förfärdigade
troligen hvar och en hvad han tarfvade, och ett namn
på en afskild klass af arbetare, som ännu icke
förevar, kunde ej finnas. Deremot synas Sanfuri (välvare)
och Seppå ") (smed) vara urgamla ord, samt bevisa,
att dessa handtverk hafva från uråldriga tider varit
öfliga hos nationen. För alla arbeten och husgeråd,
som höra till landtliga sysslor, icke blott till jagt och
fiske, utan äfven till boskapsskötsel och åkerbruk, har
språket ett rikligt och mångfaldigt förråd af egna och
inhemska ord. Med dessa näringsgrenar har detta
folk redan af ålder varit bekant, emedan det i annat
fall, med kännedomen om de till dessa handteringar
erforderliga verktyg och förrättningar, ofelbart äfven
») Egentligen en som förfärdigar något, faber ; Puufeppå,
snickare, af Puw träd; Zinafeppå tenngjutare; 0. s. V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
