Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands Historia till år 1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
skulle hafva lånat deras Svenska namn, eller beteck-
nat dem med efterhärmade och stympade ord och
talesätt. Det åkerbruk Finnarne drefvo, bestod huf-
vudsakligen i det så kallade svedjandet, hvilket är
dem eget, och i 2:a delen närmare beskrifves. Det
tyckes som den vestra och sydvestra delen af landet,
mera hade lagt sig på denna näringsgren än på bo-
skapsskötseln; ty straxt efter Finlands intagande och
folkets tvungna omvändelse, pålades invånarne alt i
spanmål betala sina utskylder till Biskopen och pre-
sterskapet; deremot erlade de Svenska nybyggarne i
Nyland och Finska skärgården sina utlagor i smör,
emedan de till större delen voro från Helsingland,
samt, efter sitt lands sed, hufvudsakligen närde sig af
boskapsskötsel. För smör hafva Fmnarne ett inhemskt
ord: Woi; men ost, juufto, synas de hafva lärt känna
sednare. Också voro de icke alldeles obekanta med
metaller och deras bearbetning; MNauta kallas jernet,
Terds stålet, IBaffi kopparen, Hopea silfvret; för guld,
tenn och bly gifvas inga inhemskt Finska namn. Att
Finuarne sedan urminnes tider hafva förstått att till-
verka jern, förmodligen af myrmalm, hvilket före dess
rening och smältning kallas SHSölmå, låter sig sluta
dels af de egna benämningarne i språket för smedja,
slagg, gös, tackjern, o. s. v., dels af åtskilliga
gamla sånger, uti hvilka konsten att bearbeta metal-
ler tillskrifves Gudarne. Finska svärd förekomma uti
Isländska sagor, och till och med ännu i sednare tider
hafva Finnarne det rykte, att uti smidarbete vara ut-
märkt skicklige. Ändteligen förtjenar äfven den om-
ständigheten anföras, att, enligt traditionen, de för-
nämsta bergverken i Sverige skola vara upptäckta af
Finnar. En Finnes bock kom ifrån betet och var röd
utaf det han vältrat sig på marken; ägaren uppsökte
stället, och blef upptäckare af den berömda Falu-
grufvan "). Silfverbergverket i Sala skall vara upp-
täckt af en Estländare, hvilken en lång tid hållit sin
upptäckt hemlig: man vill derföre också härleda nam-
net från Finska ordet Sala, hemlig I). Dessa berät-
+y A. Hälphers Resa genom Dalarne. Westerås,
1762. s. 356. |
22) O. Grau, Beskrifning öfyer Westmanland,
Westerås, 1754. $. 222.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
