Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands Historia till år 1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 /
sådana stycken. Deremot äro bokstafs-assonanser ett
hufvudvilkor, d. v.s. uti hvarje vers måste alltid tven-
ne ord börja med samma bokstaf eller samma staf-
velse. Det utmärkande i denna gamla skaldekonst, är
den esomoftast förekommande parallelismen, hvilken
består deri, att den efterföljande versen, med förän=
drade ord, omsäger och sålunda förstärker, hvad i
föregående blifvit uttryckt. Detta anses såsom en dikt-
konstens särdeles prydelse , och finnes derföre användt
stundom ända till öfverlastning, isynnerhet i vissa troll-
sånger (L£oihtot), De Finska skalderne besjöngo Gudar- :
nas handlingar och äfventyr, förfädrens minne och be-
römliga bragdef, äfven som nästan alla lifvets glada
och sorgliga uppträden, hvilka syntes dem vara af nå-
gon märkvärdighet. Af deras fordna skaldestycken,
isynnerhet utaf rent historiskt innehåll, har likväl ic-
ke något kommit till oss, och äfven i dem, som bä-
ra. stämpel af den högsta ålder, förekomma spår af
inmängd kristendom. De äldsta äro ostridigt de My-
thiska, samt de så kallade Trollsångerna, hvilka
vidskepelsen har tillagt en stor kraft, att afvända sjuk-
domar och andra olycksfall, och hvarom i andra af-
delningen skall utförligare handlas. De gamla Finska
sångerna hade några egna högst enkla och monoto-
na melodier, som ännu bibehållas och äro öfverallt rå-
dande hos landtfolket i de öfre provinserna, och hvil-
ka tyckas hafva varit de enda musikaliska komposi-
tioner, dem nationen kände i de äldre tiderna. Dessa
- melodier, hvilka, oaktadt all deras enkelhet, det icke
felas ett djupt melankoliskt uttryck, blefvo fortsatte
genom hela sången, denna må hafva varit så lång som
helst; hufvudideen blef beständigt densamma, utan
att i de små varialionerna, som den celler den sånga-
ren tillät sig, falla under grundtonen, eller stiga öf-
ver qvinten ”). Vanligen plägade Finnarne ackompan-
jera sina sånger med strängaspel. De hafva trenne
slags musikaliska instrumenter. Den äldsta och vanli-
gaste heter Stantele, ar ungefär 3 aln lång, vid nedra
ändan ungefär & aln bred, men ofvantill något sma-
lare, försedd med tvenne bottnar och räta sidor, samt
till tjockleken som en vanlig viol. Den är spänd med
+y Se bilagde notblad, der variationerna tillika äro bifogade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
