Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands Historia till år 1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
begagnar ordet Hyppy (jemte andra derifrån härledda
benämningar) för att beteckna dansen, och då dess
bildning har likhet med det latinska saltare, kan ut-
trycket likaså väl vara fornåldrigt, som en sednare
efterbildning. Dessutom hafva Finnarne i Norrige och
Wermland härå bevarat ett genuint namn: Zanhu, Tanz
buaninen, Lätteligen hafva de gamla dans-melodier-
na samt benämningarne på detta nöje, kunnat blifva
undanträngde af nyare namn, genom nyare seder. Den
för det närvarande brukliga dansen, hafva kust-åbo-
erne och Tavastarne utan tvifvel lärt af Svenskarne,
äfvensom namnet derpå: Zansfl. — Uti alla på vinst be-
räknade spel, voro Finnarne fordom alldeles oerfarna;
men dessa för sederna och välståndet så farliga tids-
fördrif, hafva dock redan blifvit allmänt gängse bland
Finska kustfolket, och dem som bo i granskapet af
större landsvägar. Några lekar voro nationen egna,
men hvilka dock mera tillhörde ungdomen och
barnaåldern, än att de tjente till förlustelse vid of-
vannämnda sammankomster. De äldre roade sig med
afsjungandet af sina runor, äfvensom med allahanda
kroppsöfningar , som fordrade styrka och vighet, t. ex.
med bågskjutning, skidlödning, simning, kämpande, o.
d. och hvilka gåfvo dem den styrka, det mod och
säkra förtroende till sig sjelfva, hvarigenom nationen
alltid så i fredliga yrken som på slagtfältet har ut-
märkt sig ")|. — Alt gissa Gåtor (UArmwoitukfia) synes
äfven hafva utgjordt en sysselsättning i Finnarnes sam-
qväm. Åtminstone förefinnas ännu ett stort antal så-
dane af rent, inhemskt ursprung, och deras lösande
fortfar på måvga ställen att utgöra ett kärt tidsför-
drif bland allmogen.
Huru qvinnorna af Fornfinnarne blifvit behand-
lade, är osäkert. Det finnes hos dem inga spår till
månggifte, i fall man ej får sluta till något sådant
deraf, att detsamma varit öfligt hos deras stamför-
vandter Esterna ""), Dock synes det som om de, i
likhet med andra mindre bildade folkslag, skulle be-
mölt det andra könet med en viss stränghet, samt
+) Se Tengslröms förut anförda afhandling.
+&x) Gruber, Origin. Livon., p. 155, 178.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
