Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands Historia till år 1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lo z 3
bristande aktning. Sålunda tyckes det hafva ålegat
tvinnorna, att på handstenar förmala den säd de för
brukade, (om man får döma efter de ännu behållna
fjvurnsångerna, Saulosmwirret), samt ätt dessutom be-
sörja andra besvärliga göromål. Vid fester skulle de
tillreda mat och dryck; men voro sjelfva uteslutna ur
laget och nöjet; ett bruk, hvilket ännu fortfar, dock
endast såsom en åldrig plägsed. Svårare är att afgö-
ra, om fadern , ensam herre i sitt hus, eller sönerna,
efter hans död, verkeligen bortsålde sina döttrar och
systrar, ehuru en gammal folkvisa synes häntyda på
någonting sådant ”)|.. Den här omtalade försäljningen
torde dock kunna förklaras om skänker, dem man
gaf föräldrar och anförvandter, och hvilka äro så
vanliga både hos äldre och nyare folkslag. Men allt
detta kan lika så väl vara ett fritt fantasiespel, som
gprundadt på tradition om forntida vanor och bruk.
Något ungefärligen lika berättas dock ännu, om vissa
Finska folkstammar i det inre utaf Ryssland; ehuru
man dock ej af den ena nationen kan med säkerhet
sluta. till plägseder hos en annan dermed beslägtad.
Åtminstone är det numera brukligt i Finland, att
bruden ger skänker åt brudgummens anhörigas hvil-
ket tyckes hänvisa på en fullkomlig motsats af hennes
försäljning.
Hvad religionen beträffar, visar sig häruti en stor
likhet emellan de Finska folken : man bör blott an-
märka, att, allt efter det enskildta stammar hade hun-
2) Det berättas deri, om en fader, som stod i begrepp att
bortgifta sin dotter. Bruden hade under tiden varit
borta i skogen. Friaren går för att uppsöka henne, samt
omtalar, huru han besökt hennes fader, och med hvad
bandel han funnit honom sysselsatt. — ”Åt hvem blef
jag då bortsåld?” frågade flickan. — >”Du blef försåld.
åt mig, min sköna höna, till mig blef du borthandlad;”
är älskarens svar. Hon underrättar sig derpå om priset
eller brud-penningen. Friaren försäkrar att den varit
tätt ansenlig , nemligen en stridshäst för fadren, en ko
för modern, ett par oxar för brodern, för systern en
fårtacka samt ett stort spänne för sonhustrun. Bruden
finner detta vara alltför ringa, och yttrar sig: ”Litet
gaf du för den goda, ganska litet för den sköna; om dig
je
bryr jag mig icke!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
