Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storfurstendömet Finlands Historia till år 1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
nit en ringare eller högre grad af odling, voro ock-
så deras religiösa åsigter råare eller mera utbildade.
Det är emellertid svårt att erhålla en rigtig föreställ-
ning derom, emedan källorna äro alltför orena och
ofullständiga. All kunskap härom måste till större
delen hemtas ur deras sånger, men hvilka i sin nuva-
rande drägt äro ganska nya, ehuru det icke kan nekas,
att äldre åsigter ligga för dem till grund: men att
skilja det gamla från det nya är en uppgift, om hvars
utredande äfven den finaste kritikers skarpsinnighet
måste förtvifla. Sumala är det uttryck, hvarmed Fin-
narne beteckna Gud. Detta ord förekommer i alla
Finska dialekter och synes icke hafva utmärkt någon
serskildt gudom, utan, likasom Slavänernas Bog, öfver-
hufvud varit ett allmänt namn för det högsta väsen-
det; det brukas derföre också i pluralis Sumalat. I
gamla tider dyrkade sannolikt Finnarne, likasom ännu
deras mindst kultiverade bröder, de Obiska Ostiakerna,
samt, före deras omvändelse, Lapparne, blott natur-
liga ting, sol, måne, stjernor, jord, berg, haf, käl-
lor, träd, stenar, o. m. d. Ibland stjernorna vände
de sig hufvudsakligen till Stora Björn: att bestiga
dess skullror betyder i de gamla sångerna så mycket,
som att upphöjas till högsta himmelen. Honom till-
egnas också en gemål, solens dotter, hvars bistånd
man anropte emot naltjufvar, för att tvinga desse till
att återlemna hvad de stulit. Af den fordna gudom-
liga vördnaden för berg och stora, enskildt liggande
stenar, finner man ännu många spår. Uti kyrksocken
Orimweft, i det egentliga Finland, ligger en hög bergs-
udde Cråpyhå (afskildt heligt ställe), om hvars fordna
högre bestämmelse de på dess rygg i qvadrat lagda
stenarne erinra. Pyhåmaa, heligt land, är namnet på
en kyrksocken i södra Finland: otaliga sjöar, floder och
vattufall bära namnet Pyhå, belig. Att äfven källor
dyrkades, bevisa de många nålar och andra små skän-
ker, som man på många ställen finner vara ditkasta-
de. I de öfre provinserna blifva, ännu i dag, vissa
träd ansedda med helig vördnad af det vidskepliga
folket. |
Finnarnes högsta Gud hette QCdåinämbinen, musi-
kens och lyrans uppfinnare, samt upphofsman till hela
deras religiösa kultur. Han skall allraförst hafva, jemte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
