Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allmänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
sen alldeles olika. T. ex. Rita, en art warg- eller
björnfälla ,’ NMNiita, tvist , och Riitta, en halmstapel.
2) I utsäges som ä, och ä har ett bredare och dju-
pare ljud. Det Svenska e, t. ex. uti ren, förvand-
las till diphtong (rien). 3) HM blir i slutet af en staf-
velse starkt aspireradt, likt Tyskarnesch; t. ex. wabto,
skum » läses som wvachto. 4) Bokstafven o uttalas som
det svenska ä»; det djupa svenska o, t. ex. i ordet
ovan, är för Finnarne alldeles fremmande. Då de
- vilja uttala detta ljud, bilda de deraf en diphtong med
u, sålunda blir af nämnde ord tuNVAAN, samt af oren ,
—utorien, — Den grammäatikaliska bygnaden har många
idiotismer ; men är dock icke mycket svår, och alla
reglor äro ganska bestämda, samt upphäfvas icke af
undantag. Antalet af kasus upgår till 13 eller 14;
några grammatici antaga till och med 16. De före-
träda prepositionernas ställe, hvilka i Finskan egent-
ligen äro postpositioner (stå efter sina nominer). Till
och med adverbierna kunna böjas. — Äfven konjuga-
-tionerna hafva mycken rikedom i former, samt mån-
ga egenheter, hvilka tillkomma ensamt den Finska
språkstammen. Dit hör framför allt verbernas böjning
med negations partikeln. Ett verbum är, t. ex. tulla,
komma; hvilket konjugeras, mina tulen, jag kommer,
find tulet, du kommer, bån tulce, han kommer , ie fits
lemme, vi komma, te tulette, I kommen, ne tulewat, de
komma, men då negationen ei, icke, tillägges, öfver-
"går verbal-ändelsen ”till partikeln, hvilken böjes, och
verbet får lika ändelse i alla tre personerna, både af
singularis och pluralis. Sålunda erhålles af föregåen-
de (icke: ei mind tulen, utan): en tule, jag. kommer
icke, et tule, ei tule, emme tule, ette tule, eiwåt
tule (du, han, vi, J, de komma icke). Härvid mär-
kes, att Finnarne, isynnerhet 1 förening med en ne-
gation , oftast icke begagna pronomen med verbum. —
Någon skilnad på kön (genus) känner ej Finska språ-
ket. — Det äger icke och kan ej uttala några jambi-
ska ord; accenten faller alltid starkt uttryckt på
hvarje udda stafvelse, t. ex. Tåiwas, wältafunta, m. fl. +)
+) En förträfflig uppsats om Finska Pr sosodien finnes i Mne-
-mosyne, 1819, N:o 42—45, 517 52.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
