Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Landets naturbeskaffenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Finlands fasta bärggrund täckes till största delen af
istidens aflagringar, grus, lera och sand. Grus och sand
bilda höga åsar, hvilka draga igenom landet. Högländt i
norr, där fjällnaturen ännu uppträder, sänker sig landet
söder om polcirkeln, någorlunda högländt inåt, omkr. 100
meter öfver hafvet, lågt vid kusten. Bärgåsarne, hvilka
genom Maansälkä utgrena från norska fjällen, dela
vattenbäcknen i fem hufvudsakliga afloppsdälder: Saimadälden,
östligast, med 120 större och tusentals mindre sjöar, med aflopp
till Ladoga genom Wuoxen; Päijänedälden, södra landets
midt, med aflopp till Finska viken genom Kymmeneälf;
Pyhäjärvidälden, i sydväst, med aflopp till Bottniska viken
genom Kumoälf; Uledälden, med aflopp i samma vik genom
Uleälf; Enaredälden i Lappland, med aflopp till Ishafvet
genom Patsjoki. Älfvarna äro forsrika, men forsarna sällan
höga. Den väldigaste af dem alla är Imatra, där
Saimavattnen i hopklämd fåra störta sig ned mot sitt utlopp.
Finlands klimat, påverkat af Atlanterhafvets varma
ström (Golfströmmen), af läget till Östersjön, af fjällskyddet
mot Ishafvet och landplatåns ringa höjd, är därigenom
mildt i förhållande till andra nordländer, men icke dess
mindre ganska strängt. Vid västra kusten är
medeltemperaturen något lägre än Mälardalens (+ 4 1/2°), längre öster
ut och i det inre landets södra landskap en grad lägre
och sjunker ytterligare längre norr- och österut, dock icke
under fryspunkten förrän norr om polcirkeln. Sommaren
är i allmänhet ganska varm, fastän kort, och den ljusa
sommarnatten öfvergår i norra delen till veckolång dag,
om vintern motsvarad af så mycket längre natt. Skadligast
för odlingen är den starka och hastiga
temperaturomväxlingen under sommardygnet, hvars 24 timmar ofta innebära
både frost och hetta.
De finska skogarna utgöras hufvudsakligen af tall,
gran, björk och al. De viktigaste åkerväxterna äro råg
och potatis, därnäst korn, hafre och ärter. Gräs- och
örtväxtligheten är ganska rik, lafvar och mossor höra till
ekonomiskt viktiga alster af jorden, svampar finnas i
tusentals arter, nära hundra matnyttiga, men ha ringa
användning.
Den finska faunan är lik den svenska. Ekorren och
haren, lon och vargen, räfven och mården, mera sällsynt
björnen, jagas i skogarna, utter och säl utmed kusterna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
