Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det allmänna undervisningsväsendet - C. Folkskoleväsendet. Sällskap för folkbildning. Af G. Lönnbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom meningen är, borde det nuvarande antalet folkskolor på landet åtminstone fyrdubblas. För
att icke jämförelsen med andra länder skall ställa sig ofördelaktigare för Finland, än rättvist är,
må här dock erinras om hvad i det föregående är sagdt om den allmänna läskunnigheten. För
öfrigt har äfven frivillighetens princip sin mycket beaktansvärda sida: folkskolans framsteg hafva
ej vunnits genom yttre maktspråk och böter, utan genom bildningens egen inre makt. Läseåret
1891—92 voro ännu 57 af Finlands omkring 470 landskommuner i saknad af folkskola, men
dessa befunno sig mest i sådana delar af landet, där själfva natur- och befolkningsförhållandena
ställa stora svårigheter i vägen för en stående folkskola. För öfrigt vinner denna tvångfria
folkskola årligen allt större utbredning. Äfven införandet af skoltvång, i meningen af förpligtelse för
kommunerna att inrätta skolor i skäligt förhållande till folknumerären, har emellertid flere gånger
föreslagits vid landtdagarna, men ännu icke lyckats vinna tillräcklig opinion för sig.
Folkskollärarens och -lärarinnans ekonomiska ställning är här, som annorstädes, anspråkslös,
men i allmänhet icke dålig. Till de sedvanliga förmånerna in natura af kommunen eller
skoldistriktet på landet, hvartill i de
flesta fall kommer kontant lön,
lägger staten ett lönebidrag af
800 mark för hvarje lärare och
600 mark för hvarje lärarinna,
och denna grundlön ökas
småningom till respektive 1,200 och
900 mark. Städerna, som
åtnjuta bidrag af staten i ett
visst förhållande till sin
folkskol ebudget, omkr. 25 procent
däraf, underhålla sin
lärarepersonal hufvudsakligen med
kontant aflöning. Statspension efter
30 tjensteår, tillfälligt
understöd eller pension vid sjuklighet
samt pension för aflidne
lärares enkor och minderåriga barn
trygga yttermera
folkskollärarepersonalens materiela ställning.
I socialt afseende torde Finlands folkskollärarekår icke ha samma skäl till klagan, som
förefinnas i flere af Europas kulturländer. Aktning och sympati komma densamma öfver hufvud
till del, och mången medlem af kåren användes i allmänna förtroendevärf. Detta beror dels på
vissa sociala förhållanden i Finland, dels antagligen äfven på den större omsorg, som strax från
början egnades folkskollärarepersonalens bildning. Mången, isynnerhet bland lärarinnorna, är
dessutom själf utgången ur ett bildadt hem. Att skolan och läraren icke blifvit folket påtvungna, är
slutligen icke den minst vigtiga faktorn i denna stämning.
Uppförandet af folkskolehus har för kommunerna medfört icke ringa kostnader. I mången
landskommun har den eljes så sparsamma allmogen härvid ådagalagt stor frikostighet, I en del
städer utmärka sig folkskolebyggnaderna för en hög grad af prydlighet. Numera har regeringen
dragit försorg om utarbetandet af normalritningar för skolhus på landet,
Den europeiska nutidsfolkskolan har, och måste hafva, öfverallt ungefär enahanda program,
hvad beträffar undervisningsämnenas antal, art samt till och med omfång. Detta ligger i dessa
ämnens oundgänglighet såsom grund för all mensklig bildning och deras behöflighet för det
praktiska lifvet. Det yttre i undervisningsprogrammet är således ej det, som bestämmer folkskolans
f
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
