Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur bref från och biografier öfver medlemmar af slägten Alopæus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket angelägit mål skrifva Herr Majoren til och utbedja
mig hans gunstiga svar. Vore jag så lycklig, at Herr
Majoren behagade benäget adtendera til mitt välmenta yttrande,
skulle jag icke allenast känna en lättnad under de svåra
bekymmer, som ofta åtfölja flera mina ämbetsgöromål, utan
ock i all min tid funnit en synnerlig förnöjelse däraf, at
enligt min innerliga böjelse hafva kunnat äfven härigenom
bidraga til mina medchristnas välgång och sällhet. — Af
flere trovärdiga män har jag hart omtalas at Herr Majorer
*icke allenast* är en ganska förståndig och kunnig man,
*som redan betyder mycket i våra tider* men icke blott
detta, utan ock, *som än mera är*, som ger det öfriga sitt
ypperligare värde, har därjämte en vaksam kännedom af vår
christna religions aldra heligaste sanningar. — På dessa
grunder kan jag ei annat, än göra mig det bästa hopp, at
min afsigt åtminstone icke misstydes af Herr Majoren. —
Tillåt mig nu, därföre, min gunstige Herr Major, at ödmjukast
få föreslå en förening emellan honom och hans Fru[1]. Herr
Majoren känner redan utan tvifvel de altför stora olägenheter,
som ett saknadt förtroende ägta makar emellan förorsakar, och
af hvad jag erfarit, kan jag försäkra, at en återstäld upriktig
vänskap, med förgätenhet af alt det förbigångna obehagliga
gör lefnaden så mycket mera nöjd och lycklig, som man förut,
så länge missämjan påstått, varit verkeligen olycklig.
Jag har enligt min ämbetsplikt sökt och fått tilfälle at
tala med Fru Majorskan, som nu vistas i denna församling.
Jag har förestält henne saken på det ömmaste och
alfvarligaste som jag kunnat. Hon har ock betygat den innerligaste
oro och sorg däröfver, at vara skild ifrån sin man och sina
barn, och önskade nu ingenting högre än at kunna återvinna
Herr Majorens vänskap och förtroende; men har ock tillika
låtit mig förstå, det hon icke mera tror det vara möjligt at
få Herr Majoren försont. Jag föreställer mig dock, at Herr
Majoren vid närmare öfvervägande af alla härvid förekommande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
