Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur bref från och biografier öfver medlemmar af slägten Alopæus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omständigheter, icke kan vara så oförsonlig och hård.
Kärlek och försonlighet är ju en christens rätta kännetecken.
Kan någonting för en christligt sinnad man vara mera
förnöjande än at kunna villigt efterkomma denna *vår störste
välgörares och lärares* gudomliga lärdom: Hafven tålamod
med hvarannan och förlåten om den ena hafver något
klagomål emot den andra, såsom Christus hafver förlåtit Eder, så
görer ock I.
Jag kan icke här detaljera alt, hvad under mitt samtal
med Fru Majorskan blifvit omtalt och förestält, men det kan
jag upriktigt betyga, at hon lemnat mig de aldra kraftigaste
försäkringar, at i fall Herr Majoren förgäter alt det
förbigångna och återtager henne til sin kära maka, vill hon genom
Guds nåd uti alt bemöta Herr Majoren med den upriktigaste
ägta kärlek, vänskap och förtroende, och icke i minsta måtto
lemna honom vidare anledning til något misstroende emot sig.
Jag är så mycket mera säker därom, at hon håller hvad hon
lofvat, som hon nogsamt blifvit öfvertygad om sitt olyckliga
tilstånd och kanske aldrig förut haft tilfälle at öfverväga de
sanningar, jag med all den upriktighet, som mig anstått, sagt
och förkunnat henne.
Skynda Er nu äfven, min gunstige Herr Major, att
återlemna Ert hjerta *och Edert förtroende* åt en förlorad, men
nu högst ångerfull vän och maka, ehuru mycket hon ock
kunnat fela och göra Er emot. Lät ingenting i världen
afskäcka Er ifrån en så god gärning, som säkert med Guds
hjelp tilskyndar Herr Majoren mycken välgång och förnöjelse.
Slutligen ber jag ödmjukast at Herr Majoren icke ogunstigt
uptager, hvad jag i förtroende och största välmening haft den
äran at andraga. Utom det min dyra ämbetsplickt ålägger
mig at predika och råda til christlig försonlighet, har det
altid varit min innerliga böjelse at kunna förena försonade
sinnen, och mitt bemödande har, Gudi lof! ofta lyckats.
Till H:r Landsh. Lode, d. 26 Nov. 1802. — Så snart jag
hade den hedern att undfå Tit. högtvördade memorial af den
1 dennes sökte jag tillfälle att med de af Tit. till öfverläggning
bestämde Herrar: Her Majoren och Riddaren Rotkirch, Herr
Majoren Tandefelt, H:r Kapiten Elfvengren och H:r Fendriken
Carstens få samråda angående det vigtiga ämnet om ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
