Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur bref från och biografier öfver medlemmar af slägten Alopæus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afseende underlades i nåder Borgå Stift, ritualen vid gudstjensten
förrättande m. m. borde äfven öfver allt i det hufvudsakliga
vara öfverensstämmande — om det öfriga var ingen fråga.
Det förekommer mig derföre ganska oväntadt, hvad Tit.
behagat anföra, att genom bibehållandet af den gamla
liturgin skulle förorsakats våra medbröder ett oförskyllt lidande
och nedslagna sinnen. De missnöjde kunna väl icke vara de
i frågavaran de finska församlingars medlemmar, till hvilka
min åtgärd under visitationen egentligen sträckte sig. leke
heller ville jag gerna tro sådant om de några få, som utgöra
de små svenska församlingarne i Wiborgs län. Det äldre
presterskapet, åtminstone flere af dem, som röjde sig äga
grundeligare kunskaper, äro det icke heller; men väl kan jag
förmoda att en stor del af de yngre finna sig mindre nöjde.
För deras svaga insigter i de för dem nödiga vetenskaper
torde de här gällande författningar, som fordra säkra prof till
ådagaläggande af den för en prestman nödvändiga skicklighet
i alla afseenden, icke behaga dem. Någre hvilka för sina
felsteg eller försummelser fått tjenliga föreställningar eller
blifvit ställde under laga tilltal, instämma ock utan tvifvel i den
missnöjda ton. Föröfrigt kunna väl äfven åtskillige af
presterskapet, särdeles i det förra Wiborgs stift, der de på 10 à 12
år, efter domprosten Stråhlmans död, voro lemnade utan
nogare uppsigt och icke alltid styrdes eller hade att rätta sig
efter vissa bestämda författningar, nu finna sig mera bundne
vid förvaltningen af sitt embete.
Vore jag icke öfvertygad om Tit. ädelmod, höga rättvisa
och synnerligen goda välvilja och ynnest äfven för finska
folket, hvaribland jag äfven räknar mig sjelf, så skulle jag
icke våga att yppa de smärtande känslor, som några i Tit.
högtvördade skrifvelse förekommande uttryck hos mig
förorsakat.
Derigenom, att den i nya Finland brukliga och så
mången förbättring underkastade kyrko-handboken blifvit i gamla
Finland införd, såvida förut en annan genom
synodal-församlingar renad och allernådigst sanctionerad liturgie egde rum,
anser Tit., det vi för den upplysta verlden icke satt vår
orthodoxie i någon skön dager, som kunde uppväcka förtroende,
hvarigenom menniskoslägtet ledes till sällhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
