Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oration till firande af Jubelfesten i Borgå Gymnasium den 7 Mars 1793
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lagstifftare, och at den andre, som nu sökte förleda henne,
antingen känd af henne förut genom Guds föregångna
varningar, eller ock ännu aldeles okänd, kunde dock möjligtvis
inga förmohner henne tilbringa, dem hon icke med större
säkerhet skulle kunna utbedia och ernå af Öfverherren sielf,
til hvilken hon utan bemedlare altid ägde ett fritt tilträde.
Om vi effterkommande hade undergått detta prof, hvar för
sig och på en gång tilkomne med Adam och Eva, blifvit
satte i samma öfningslära med dem, då tillika eller allt efter
det vi genom särsildta skapelser blifvit til; så hade det i
hufvudsaken kommit på ett ut. Möjeligheten af lydnad och
olydnad hade varit densamma. Men om någre förblifvit ofallne,
hade dessas lott, att bo på samma jord med det förderfvade
slägtet, blifvit den uslaste man kan uptäncka; eller skulle
antalet af tilökade förförare giordt ståndagtigheten i det goda
än mindre möjelig. Medfödda kundskaper och medfödd
erfarenhet äro begrepp, som dock, för oss alla eller hvardera,
lika ogörligen låta täncka sig; innefatta lika motstridighet
och orimlighet at sammanställas som hos Adam och Eva.
Öfning skulle alltid blifvit endaste utvägen, och öfning är
alltid oskiljagtig ifrån pröfning: öfning och pröfning
förblfva ouphörligen det enda sättet at vinna til växt i
förmögenheter och stadga i det goda hos alla inskränckta
väsenden; åtlydande af den visares bud och råd, enda medlet at
råka sanningen, i saker dem vi sielfva kunna finna, at vi ej
grundeligen känna.
Nu var ordningen i Skapelsen rubbad och bruten. Den
Oändelige kunde ingen oordning eller förstöring af sin
inrättning tillåta! Ett enda effterdöme af ostaffad olydnad,
skulle giordt hans Sannfärdighet och Rättvisa tvetydiga för
hela ande-verlden, och Gud vet huru många, närvarande
eller tilkommande lekamliga, förnufftiga väsenden skulle
retat til effterfölgd i tider utan ända, och minskat eller
upphäfvit vördnaden för sin Skapare, hos alla tänkande
varelser! Af obegripelig barmhertighet vidtog därföre den
Allvisa ett Försoningsmedel, som i tilbedjansvärdaste måtto
förhärligar både Hans Nåd och Rättfärdighet! Men
människans barnslighet i begrepp och fattningsgåfva, kunde
omöjeligen ännu föreställa sig detta dråpeliga medel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
