Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oration till firande af Jubelfesten i Borgå Gymnasium den 7 Mars 1793
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annorlunda, än genom dunckla bilder och mörcka liknelser. Desto
större anledning fick hon däremot, blefven klok af sin skada,
at ångra sin lättsinnighet och fatta en oinskränckt förtröstan
på löfften, hvilkas sätt til upfyllande hon ej kunde begripa.
Och det är denna förtröstan på förlåtelse och benådning
utan egen förtjenst, som allt sedan utgiordt hufvudstycket i
både Gamla och Nya Testamentets i sig sielf aldeles lika och
en och samma Religions-lära.
At ondskan, ifrån fallet intil syndafloden, tilltagit med
hvarje slägt-led, och det en gång inkomna förderfvets
frugter visat sig i all möjelig ohyggelig skeppelse, är det enda
vi veta. Men om sådant skedt genom afguderi eller annors
uppenbart gudsföragt och obemantlade grymheter, är svårt till
at säga. Dock är det sednare, effter Skrifftens talesätt mera
sannolikt, ehuru kort hon är i beskrifningen om hela detta
långa tidehvarfvet. Ifrån Noachs tid intil Abraham blef väl
Benådnings-ordningen genom flere löfften stadfästad. Men
föreställningarne om Försonings-sättet förblefvo ännu til det
mästa i sin förra dunckelhet, och utvecklades ganska
långsamt, i mohn af människioslägtets lika långsamma tilväxt i
kundskaper ifrån Abraham intill David och Esaias. Ändteligen
bestämdes til och med tiden til det stora undervärckets
fullbordan och den eviga hemlighetens uptäckande, af de
sednare Propheterne.
Men då, ifrån Seth intil Noach slutligen ett enda
hushåll, och med tiden ifrån Noach intil Abraham samt därefter
allt intil evangelii utspridande, så få bibehöllo, och genom
särskildta, tidt uprepade uppenbarelser, så svårligen kunde
förmås at bibehålla de rätta begreppen om verlden och des
uphof, om människian och dess fall, des uprättelse och
ordningen härvid; huru gick det då, med den större delen af
människio-slägtet? Både skrifften och alla andra än
tilgängeliga bevis, intyga, at det försämrades och vahnartades
allt mer och mer. En del, för och effter den Babyloniska
förbistringen, utspridda folck-stammar, förföllo i en alldeles
diurisk okunnighet och vildhet; sådana träffas esomofftast
ännu i senare tider, knappast förmögna at sörja för sin
timmeliga bärgning, utan all förmögenhet, utan all omtacka att
uplyffta sig til högre föremål; utan allt angrepp om sin egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
