Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oration till firande af Jubelfesten i Borgå Gymnasium den 7 Mars 1793
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uprinnelse, ändamålet af sin tilkomst och varelse, något
tilkommande lif och sina tilstundande öden effter detta. De
öfriga slägten bibehöllo en ganska kort tid sina förfäders
effterlämnade berättelser om de hufvudsakeligaste
religionsgrunder. Bilderspråket och liknelserna, hvaruti allena de
innan skrifkonstens upfinning kunde förvaras, dels van
skapades småningom af ändringar och tilsatser, dels förglömdes
och ersattes genom egna digter, til des at allt sant begrepp
om Gud och Gudomliga ting utträngdes af en fabel-lära
utan grund i värcklighef, utan sammanhang innom sig sielf.
De synligaste himlakroppar, naturens ännu ej en gång
halfkända egenskaper, stamförstar, regenter och namnkunnige
märcklige män, eller deras makor och barn, inblandades allt
mer och mer i sielfva Guda-läran; och slägt-register afgudar
och gudinnor, inbillningar om deras särskildta förmåga,
styrsel-kretsar, syslor och afsigter utgiorde sluteligen en så
förvirrad, så stridig och så orimmelig blandning, at hvar och
en, som i minsta mohn använde efftertancka, kunde inse des
galenskap. Offenteliga anstalter til bibehållande af kundskap
om ett öfverherskap, kunde dock ej ombäras; samvetets
påminnelser om ett förestående ansvar och känslan af
brotslighet inför ett högre väsende, om behof af des benådande och
des hielp uti nöd, icke förqväfvas. Offren som alt ifrån
Adams tid skulle vara en påminnelse, de blodiga af den
tilkommande Frälsarens försonings-död, och de oblodiga af vår
erkänsla och tacksamhet för åhrliga och dägeliga Guds
välgerningar, förvandlades sluteligen til en i sig sielf gällande
vedergällning och tilfyllestgörelse för all brottslighet, ja ett
behof för sielfva gudarne, så at man kunde likasom köpa sig
til deras bistånd i alla förefallande behof. Var nöden större,
trodde man sig des mera kunna blidka gudarne ju dyrbarare
det var som man offrade; och ursinnigheten steg ändteligen
til den högd, at ej allenast människio-offer troddes behaga
dem, utan ock allrahälst de människior man hade allrakärast,
till och med sina egna barn. Det är ej utan, at ju vid allt
detta föreståndares egennytta och afsigter fullbofdat, hvad
vidskeppelig frugtan och villrådighet först hade börjat. Ty
sådan är den förderfvade människlighetens art, at man ej
allenast gerna tager til godo en redan genom bruket införd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
