Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sorgetal öfver Högstsalig Hans Majestät Kejsar Alexander den Förste, hållit i Borgå Gymnasii öfre lärosal den 2 Junii 1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för sista gången skulle se sitt Finska folk samladt omkring
sig? — eller är det måhända en tanke, som endast väckes
hos oss vid det sorgliga minnet af vår bortgångne fader och
välgörare?
————
Förnyade bevis af Kejsarens outtröttliga omsorger för
vårt lands väl skulle hafva ökat vår kärlek och tillgifvenhet
för honom, om den icke redan hade nått sin största höjd. —
Sälle under Hans visa styrelse, lyckönskade vi på det
sistförflutna året våra medundersåtare i Rysslands sydligaste
provinser att få betyga Honom och Hans Höga Gemål sin
undersåtliga vördnad, och med lifligaste glädje emottogo vi
underrättelserne om de Höge resandes välgång, då det
förskräckligaste budskap plötsligen försänkte oss i den
bittraste sorg: — den gode Kejsaren var bortgången ifrån sitt
trogna folk!
Så försvinner hastigt menniskans ljufvaste glädje! Vårt
lif vore icke en pröfningstid, jorden icke förgänglighetens
boning, — om en oafbruten glädje här kunde vara vår lott.
Men ehuru förnuftet, religionen och en lång erfarenhet härom
öfvertyga oss, måste vi likväl häftigt skakas, när Allmagtens
rådslag tillintetgöra våra mäst brinnande önskningar. Visst
var äfven Rysslands store Regent underkastad
förgänglighetens lagar: också Han skulle en gång dela menniskornas
allmänna öde, att genom döden öfvergå i evighetens rymder.
Men hvad menniskan önskar, det hoppas hon; hvad hon
hoppas det tror hon. Vi önskade Alexander en lång regering,
vi hoppades denna Försynens nåd, huru skulle vi då kunnat
tro, att den älskade Fursten i sin lefnads skönaste middag
skulle falla ett offer för döden? Vår önskan blef likväl icke
uppfyld, vårt hopp tillintetgjordes, och den olycka vi,
förlitande oss på naturens vanliga gång, trodde ännu vara långt
borta, inträffade till vår förskräckelse, då vi det minst anade.
Kejsaren angreps under en resa af häftig sjukdom, och
hastade till sin Gemål, — alla läkemedel användes fruktlöst
— och Han afsomnade i sin Gemåls armar uti staden
Taganrog den 1 December siltledit år, efter att hafva uppnått nära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
