Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delade sig nu äfven åt mången, och från denna tid se vi
dem begge i spetsen for ett parti, som ansågs vilja infora
fåväldet under republikanismens mantel. Härtill kom nu
Carls oförsvarliga halsstarrighet att icke vilja afsluta fred
med sina öfverlägsna fiender, utan hellre låta rikets alla
transbaltiska länder härjas och gå förlorade. Sluteligen
satte kalabaliken kronan på all denna dårskap, och
mot-partiet fann nu anledning att utsprida ryktet det han
blif-vit rubbad till sina sinnen och aldrig mer skulle återvända
till riket ur fångenskapen. I sådant fall borde man der-
stor svårhet en regementsbörda med sig förer och hvad svåra conseqvencer
deraf skulle följa, der en Konung, isynnerhet en ung Konung, soin först träder
till regementet, icke skulle hafva gamla, kloka och välförfarna rädgifvare vid
handen, som redan vore vane vid landsens styrelse och kände dess tarfvor och
angelägenheter och således kunde lysa och understöda honom med goda råd
derutinnan; ty in§en är så klok och fullkomlig att han icke kan behöfva råd, be*
synnerligen uti sadana vigtiga ärender som angå ett helt rikes försvar och
välgång. Och huru skulle väl lyckas för en sådan konung? Ty vi vete af
Guds ord att der många kloka rädgifvare är, der går ock väl ti fl uti ett land
och regemente, och när (jud åter vill straffa ett land och rike, så tager lian
sådana goda rädgifvare bort. Och huru snart skulle eljest en sådan ung
Konung, der han icke hade att ålita stol faste Rådsherrar, kunna blifva förledd ifrån
sitt och sitt rikes rätta intresse efter som de livilka omkring honom äro linna
honom inclmerad och benägen till? Ty hos en ung Konung ställa sig många
unga rädgifvare in, som söka att intaga en så ung herres sinne och göra sin
lycka ofta med det gemena bästas^ skada och afsaknad, och den som då liar
den lyckan af dem att blifva en sådan Konungs favorit lian får då till sin egen
fördelo ch under Konungens namn debitera och utdela dess nåd och benelicier till
undersåtarene soin lian sjelf behagar, och då lärer mången väKortjent man få
stå tillbaka som intet vill eller kan prestera prestanda. Och som vi vete utaf
historierne, att förändringar uti regementssaKer hafva gemenligen dragit ined
sig skadliga händelser, jemväl ofta ibiand förstöringar öfver både land och
folk; dertöre lät oss väl betänka oss innan vi jmiovera och förändra
något af det, sotn våra redeliga lörfäder och hela vårt kära fädernesland nu så
länge funnit sig väl och lyckligt vid.”––––
Erfarenheten besannade innan kort att Lfigmannen denna gång var en
profet. Han stadnade väl i minoriteten, men innan 40 år förflutit hade
Rik-sens Höglotliga Ständer ändrat äsigt och gingo år 1719 öfver till en annan
ytterlighet, att nemligen inskränka Konungamakten mera än med det allmännas bästa
var förenligt.
Det var denna souverainitet som äfven Gustaf den 3:dje i sin ed till
Ständerna d. 17 Aug. 1772 högtidligt afsade sig med följande märkeliga strof:
”Jag afsäger mig nu som .lag redan det gjort det förhatliga Konungsliga
enväldet eller den sa kallade Souverainiteten, anseende nu som förr lör min
största ära att vara den förste medborgareu ibland ett rätt-skallens, fritt folk.” — Det
var samma souverainitet Wilde tolkade såsom en makt att lagligen hägna sina
uudersätare vid lif, heder, gods, välmåga och tillständiga rättigheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
