Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tlin tia weckobladet.
Helsingfors,
ciglors-borgen den 28 cJutai
N:o 25.
1888.
Yrenumerakionspri5:
J Helsingfors ä Missionsbokhandeln,
Alexandersgatan 40
Helt är . . . . . 3 mark 50 penni .....
Halft år . . . . 2 mark —- penni .....
Fjerdedels är. . 1 tnark 25 penni .....
genom po tkontoren
3 mark åts «
2 mark 27 penni-
1 mark 32 penni.
J landsorten
penni-
R e d a k t ö r:
Znna Edelyeinn adress: Estnäggatan N:o 3.
Yui-anser
emottagas å Misfionsbokhandelti, Alexandersgatan 40,
å 10 penni för petitrad; afsedda att förutom i detta
blad äfwen ingå i ,,Suomen Wiikkolehti««: 15 p.;
önskas öfwersättning tillkommer 2 p.
Till Redaktioncn för Finsta
Weckobladet.
Nägra enfaldiga tankar i
dissenterlagsfrågau st·).
I.
,,Emedatt ett lis utan tvättner är fullt
af försåt och fruktan ttppntanar sjelfwa
förnuftet att förskaffa wänskapsförbindel-
ser«. Så yttrar sig den store talaren
och statsmannen Cicero, som dock war
ett hedning. Den kristna religionens stif-
tare sade till sitta anhängare: »går ut i
hela werlden och göreu alla folk till
mina lärjttttgar!«« äfwensom: ,,deraf
skola alla förstå att J ären mina lär-
jungar, otn J hafnten kärlek inbördes-t.
Deti heliga« boken betygar äfwen att de
första kristna fullgjort sitt mästares be-
fallning i det de »gingo ut och predi-
kade allestädes och Herren werkade med
dem och stadfäste ordet tned åtföljande
tecken«. Desslikes ha de förtverkligat sin
gudomlige lärares kärleksbud, ty det sä-
ges om dent, att ,,i hela hopen af dem
sotn trodde tvar ett hjerta och en själ«,
och ,,de woro beständiga iapostlarttes
lära och i gemensamheten och i bröds-
brytandet och bönerna-t· Apostelen Jo-
hannes framställer äfwen gemenskapen
mellan kristna såsotn ett oeftergifligt toil-
kor för Gnds folk. då hatt säger: ,,om
toi tvattdra i ljuset, såsom hatt är ilju-
set, få haftoa tvi gemenskap inbördes-t.
De som sålunda wandra i ljuset d· ä.i
Guds ords ljus och inför Jesu ansigte,
de ha äftveu gemenskap med andra, som
tvattdra i samma ljus.
Jfrått detta ursprung härleda sig alla
kristna religionssamfund; — menniskor,
som efter samma tros-regel, hivar för
sig särskildt dyrkat den treeniga Gudett,
ha alltid derjetnte sammanslutit sig till
hållattde af gemensam andakt eller guds-
tjenst, icke allenast på sabbaten, utan ock
it) Nedanstäende uppsats af signaturen W-
A. M. har kommit osz tillhanda först efter
det att dissenterlagsfrägan blifwit utdiskute-
rad wid landtdagen. Då uppsatsen likwäl
mera synes afsedd att wara ett uttalande till
likatänkande bröder och systrar-, ätt ett inlägg
i frågans behandling tvid landtdagen, och dä
det fortfarande är af wigt att söka klargöra
de principer, på htvilka en rättwis dis-
senterlag bör hwila, införa wi dock den-
samma, bedjande den aktade insändaren om
ursäkt för dröjsmålet dermed, hwilket härrör
deraf, att den fråga den behandlar, icke längre
är en fråga för dagen. Att tvi icke i alla
punkter tänka lika med insändaren, framgår
af tvära egna uttalanden i ämnet-; särskildt
måste tvi reserwera ofz mot författarens åsigt,
att det icke warit rätt att bewilja dissenters
frihet att utträda ur statskyrkan, utan att
inträda i något annat i landet befintligt lag-
ligt trossamfund. Denna åsigt har tvisserli-
gen tounnit burskap tvid landtdagen; men
månne wäl kristendomen eller ens kyrkan
wunnit något derpå? Wi för tvär del tro
det ej.
sked-s anm.
på andra tider, så ofta de dertill känt
sig manade. De kristna äro lemmar i
den lekamen hwars huftvud är Kristus,
de äro äfwen, enligt skriftens minnes-
börd, grenar itvittträdet hwilket winträd
är Kristus; men såsottt lemntarne i den
jordiska kroppen ärv flere och grenarnai
trädet många, hwilka hafwa gemenskap
med hwarandra, så förhåller det sig ock
med den andliga lekamen. Der den ge-
mensamma gudstjensten aftagit eller to-
talt försivunnit. der har ock den inre
andakten eller gudsdyrkan aftagit eller
förswunnit.
För dem som stå på bibelns grund,
äro alla dessa oetnotfägliga sanningar.
Wi ha entellertid läst och hört att åt-
skilliga landtdagsmän toid pågående landt-
dag tvelat genom ett stadgande i dissen-
terlagett förbehålla dissenters rättighet
att utgå ur lutherska kyrkan. utan att
derjetttte ansluta sig till något annat re-
ligionssamsund. Hnru öfwerensstämmer
detta stadgattde med det ofwan sagda?
Htvilka äro historiens wittnesbörd för
att sant kristligt sinnade personer utträdt
från ett kristligt religions-samfund, utan
att derjetnte ansluta sig till något annat,
eller ock bilda ett eget religioussamfttttd,
der den yttre gndsdyrkan är öfwerens-
stäntmande med personernas i fråga tro
och bekännelse? Ottt några såbeskaffade
personer någonsin funnits-, huru länge
förblefwo de under dylika förhållandett
»sant kristligt sinnade« innan de ledo
skeppsbrott i trott, d. nt. s. totalt förlo-
rade sitt kristliga sinnelag? Härpå ött-
skade tvi få ett tillförlitligt stoar.
Kriftna dissenters skola tvisst
aldrig betjena sig af ifrågatvarande stad-
gande, äftven ottt detsamma engång blef-
we lag, ty de skatta det kristliga.för-
samlingslifwet alltför högt, på gruttd af
egen erfarenhet, för att sålunda äfwen-
tyra sin själs salighet. Men annor-
luttda torde det förhålla sig med en
v. Bergens, Geijerstams och ett Björtt-
sons meningsfränder, de der ju, såsom
kändt, företagit sig det tvådiiga försöket
att utrota den urgantla kristna tron,
htvilkett enligt deras förmenande: ,,ntt-
derktter og lemlaester Forsmnden«. De
skola måhända med begärlighet emottaga
det erbjudna tillfället och utträda nr
statskyrkan, htvilkett med sin »gamlatro«
för slikt folk längesedan fallit sig be-
fwärlig, för att sedan ohejdadt tverka
för otro ialla former, indifferentism,
likgiltighet, irreligiositet och deraf owil-
korligett hänflytande immoralitet, eller
med andra ord: för all slags — inhi-
lism på den kristna religionens ont-
råde.
Ett aktad medlem i presteståttdet säger
ock derföre med allt skäl om nämnda
förslag sålunda: ,,Här inträffar nu ett
alldeles eget fall. De medlemmar af
utskottet, sottt utgifwa sig för att tvara
religionsfrihetens tvänner par preference,
wisa uppenbar motwilja för att förhål-
landena skola ordnas, ja, de förbehålla
sig genom lagstiftning rättighet att icke
alls behöfwa tvid utträdet ur kyrkan lie–
fatta sig med religionens yttre formu.
med bekännelse och offentlig kult. Men
om tut, såsom wisats, werklig religion
driftoer till bekännelse och gemensam
gndsdyrkan, så är man berättigad i
fråga sätta, huruwida werklig religiott
katt fittnas der, hwarest den werkliga re-
ligionens yttringar ntebliswa, ja, på
förhand tänkas såsom obehöfliga. Frihet
för inditoiden, att icke tillhöra något
kyrkligt samfund, det är icke religions-
frihet i detta ords santta bemärkelse,
utan frihet från den satttta religiositetens
nödwändiga frukter k)«« nt. m. De kristna
dissenters i tvårt land, åtm. några af
dem, ha ock inlagt gensaga emot ifråga-
kotntta grundläggande del af dissenter-
lagett,") ty en aktad medlem i Ridder-
skapet och Adeltt, sottt tväl torde känna
till dissenters’ i wårt land förhållanden,
yttrar ju sig ottt densamma: «jag tycker
mig se att man afser mer att stifta lag
för dem sotn önska utgå frått kyrkatt
ntatt att ingå inågot samfund än
för kristna dissenters«"’«). Må
man sålunda ej genom ett owist lagstad-
gattde locktt oförfaret folk itt på okända
battor med oanade och oberäkneliga faror!
(Forts—)
Sjette Allntånna Nykterhets-
mötet
öppnades ,hsirstädes i förgår med guds-
tjenster i Gamla kyrkan på finska och
swenka språkett. På finska predikade
pastor Olander srått Lowisa öfwer den
bartnhertige samaritatten och på swenska
pastor Bergroth öftver orden i Lukas
12: 4, 5:
Frukten icke för dem som döda kroppett och
derefter icke kunna göra något toidare. Men
jag skall tvisa eder, hwetn J stolen frukta-
Fruktett honom, sorti sedatt hatt dödat, har
makt att kasta i heltvetet Ja, jag säger
eder: frukten honom!
Kl. 12 smulades mötesdeltagarene,
uppgående till flere htmdradetal, i stu-
deuthusets festsal, som tvar dekorerad
med granar och de olika landskapens
toapen, omgifna af sköldar. Sedatt
Wårt Land spelats, uppträdde doktor
Grattfelt satttt framhöll i ett tal på
sinska de framsteg nykterhetssaken gjort i
wårt land. Wid tiden för det första all-
tnänna nykterhetsmötet fttunos endast 10
nykterhetssöreningar; nu finitas flere än
100. Under denna uttoeckliug hade nyk-
terhetswätmerna lärt att fatta sitt mål
allt klarare. De skola gå fram, obe-
roende af de tvindfläktar, font blåsa från
den allmänna opinionen. Ottt nykter-
al) ,,Finland« N:o 9Z.
SM-) Sädatt den förekommer i lagutskottets
1 reservation.
Wö) Af undert. kursiveradt.
det N:o 17.
F- Weckoblai
hetstoännerna under ogyttsanttna dagar
likasom under gyttsattttna gjorde sitt pligt,
ittnebure ntottoinden i och för sig icke
någon olycka· Att oenighet änntt råder
emellan skilda läger af landets nykter-
hetswänner, berodde derpå att den enes
sotn den andres erfarenhet är bristfällig.
En har erfarenhet i ett, en annan i
ett annat afseende. Kunde en harmo-
nisk sammanslutning tvinnas, så lvore
det bra, men en sammanslutning i otid
eller på orätta grttnder toore sämre än
ingen alls. Skulle äfwen en sådan satu-
mattslutning, sottt ntore önsktoärd, icke
kunna tvinnas, så kunna i alla fall de
skilda förenittgartte arbeta, om än oberoen-
de af, så dock i ettdrägt med hivaraudra.
Och till en sådati endrägt bidraga iicke
otväseutlig grad de allmänna nykterhets-
tuötena, hwilka talaren derföre önskade
skola bibehålla samma karaktär, som de
hittills haft, d. tv. s. utgöra en mötes-
plats sör alla nykterhetssakens toänner i
tvårt land, tvare sig de räkna sig till
den ena eller andra nykterhetsförettingen
eller stå utotn föreningen.
Derefter höll doktor Grattfelt ett tal
på swenska, som i sitt helhet toar af
följande lydelse-
Jag har i det föregående förliknat
den allmänna opinionen med tvödret,
sotn i dag blåser åt ett håll i tnorgon
åt ett annat. För någon tid sedan,
kort efter det den absoluta nykterheten
fattade fast fot i tvårt land, omfattades
tvår sak med en otväntad wältviljai tvida
kretsar af tvårt folk. Meu toissa före-
teelser på senaste tid synas betpistt, att
denna wältvilja inågon mått stvalnat
och att i stället mot tvåra sträftoanden
rent fiendtliga strömningar sökt efter för-
måga göra sig gällande. Hwilken ut-
tvecklittg tvår sak under den närmaste
framtiden är beskärd, derottt har jag tväl
ingen böjelse att tvåga någon förutsä-
gelse, men att det är det försigtigaste att
icke göra sig alltför stora förhoppningar,
det synes mig likwäl säkert. Det är
icke blott missa företeelser på nykterhets-
fältet i trängre mening, som föranleda
mig till dessa farhågor. Ester ett jem-
förelsetvis snabb uttoecklittg under före-
gående år har inträdt ett relativt stille-
ståttd· Färre föreningar bildas än förr,
de redatt bildade klaga öfwer att nya
krafter ej tvilja ansluta sig och att gatttla
falla ifrått. Nykterhetslitteratnreu har
minskad afsättuittg mot närmast före-
gående tid och äfwen motgångar af an-
nan art bidraga att nedslå modet hos
många. Men det är liktväl förnämli-
gast företeelser under senaste landtdag,
sottt ledt tttig till de slutsatser jag att-
fört. Mellan senaste och närmast före-
gående landtdag röjer sig en bestätttd
åtskilnad toid behattdlandet af frågor,
sotn på ett eller annat sätt beröra nyk-
terhetssakett. För 3 år sedan behandla-
gar i brätuvinslageu och infördes deri
nya bestämningar, htoarigenom rättighe-
tertta till försäljning och utskänkning af
denna tvara gjordes inskränktare än förut,
satttt kommunerna tillerkändes uttvidgad
rätt att inlägga vetos tttot denna rörelse.
Man gladde sig öfwer; de gjorda för-
ändringarna, och sedan de bliftoit upp-
höjda till lag, har man sökt att tillgo-
dogöra sig de samma och förskaffa sig
erfarenhet ont de fördelar, sotn medels
dem kttnna tvinnas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
