Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kain sedatt följande laiidtdag senaste
tvår. Lagstiftarne utoro till ett bety-
dande del desamma, sotn för tre år se-
dan. xlii förekom iiigeit propositioni
denna fråga af en titera genomgripande
wigt. Meri den etsat-enhet nian redatt
har om den senast antagna lagens merk-
iiiiigar hade framkallat tvisfa nya önsk-
ttingsiiiål, andra sådana berörde dett
riktning- litoari förberedelser borde träf-
fas för att tvid uäsia landtdag erhålla
eu sådaii reform af nykterhet-stagstiftnin-
gen, som stode i samklang med de be-
stämmelser, sottt dels redan finnas, dels
önskas, i gällande bräiitoinslag.
Det tvar derför ett antal såtväl peti-
tions- sotn tnotionsförslag, rörande rus-
dryckerna, iitoiu de olika ståndeti inlem-
ttades tvid början af senaste langtdag.
Det är toälbekant, hivilkasönskningar
gettonigiugo dessa förslag. De rönte
alla till en börjati ett jetnförelfewis
gyiisatiit eittottagande och remitterades i
alla ståiid till utskotts behandling. As-
tveit utskotten tvisade dem så till tvida
uppmärksamhet, att de samtliga, med
ett mindre betydande undantag, upptogos
till behandling. Men i alla, utont i
par fall, blef resultatet af denna be-
handling förslag till förkastandel Och i
alla fall der utskottets förslag innehöll
afstyrkande, tillmantt det sig ständernas
godkännande. Resultatet af senaste landt-
dagsarbete blef sålunda, hivad nykter-
hetssakeit beträffar, i hufwndsak negativt.
Jitga tillägg eller förändringar i brän-
tvutslagen. inga nya bestämningar i la-
gen oin inaltdrycker, ingen utsträckning
af kommunernas befogenhet i ett eller
annat afseende Ständerna föredrogo
att inwänta ökad erfarenhet till nästa
gång och olägenheter, som skulle«kunnat
afhjelpas titt redan, få derförfortfarande
qwarstå minst 3 år framåt. ·
Det enda förslag, soitt tilltvann sig
ständermajoritet, tvar det sotn kraftigt
understöddes af petitioner, insatnladei
alla delar af landet. Det gälde tillsät-
tande af en komitå för att granska rus-
dryckslagstiftningen i sitt helhet så i eget
land soiit utrikes och att på denna grund
framställa förslag till en tidsenlig re-
form, för att för nästa laiidtdag fränt-
läggas. Men äftvett detta förslag gjor-
des otydligare och knapphäiidigare än
det ursprungligen fraitistiilda och sålunda
stympadt förkastades det likioäl af ett
stånd. Det giftves ett parti, sotn anser
att redait iitt tvår lagstiftning är alltför
uykterhetstvänlig Detta parti har fina
representanter så inom soiit utanför re-
presentationen och det tvar detta, soiti
bragte förslaget att falla. De sotn inga
reformer önska, de önska heller ingen
undersökning, som tvore egnad att giftva-
dessa reformer understöd.
Htvad man under sådana förhållatideii
kan tvänta af den enda petitioii fotti rö-
rande nykterhetssaken å ständernas iväg-
uar inlemnades, är stoåi«t att på för-
hand weta. Måhända en koiiiiteä till-
sättes. Det tvore icke den första komite,
som af tvår regering bliftvit tillsatt för
att granska delar as tvår rusdryckslag-
stiftning.
Men äftvett då en komitå blir ned-
satt, katt man tväl räkna på, att de in-
struktioner komitån erhåller skola stämma
öftoerens med de önskningsinål. som när-
mast giftvit anledning till ständernas
petition, de önskningsniål, hivaroin tio-
tusental enskilda medborgare förenat sig,
hwartill inemot 200 kommuner i hitf-
tvudsak anslutit sig? Kan tiiatt etts med
säkerhet räkna på, att ständernas formu-
lering af petitioiten oförändrad ligger
till griitid för den instruktion komiken
koititiier att erhålla? Jag tvet ej, men
tvill dock hoppiis det-
Men otn äftven en komite utses och
densamma tilldelas instruktioner, itiot
hivilka ingen anmärkning kan göras, så
återstår äiinn komiöiis sammansättning
Tet är deraf det resultat den korintier
att medföra i toigtig grad kommer att
bero-
Det är en förändring af rnsdryckslag-
stiftningett i siii helhet soitt tvi begära,
en fullstäiidig rusdryckslag, i stället för
titt gällande bräntvinslag, och rättighet
för kommunerna att votera fullständigt
förbud. Skall komitån ansluta sig här-
till? Jfall den tillsättes, men icke gör
det, är målet med desz tillsättande endast
till hälftett tviinnet. Jfall den talent-
nar till nästkommande landtdag en sak-
enlig relation af rusdryckslagstiftningens
närtvarande ställning i olika länder wore
detta i alla fall en trinft, förtjent af
erkännande.
J alla fall, resultatet af senastelandt-
dags tverksamhet må bli ringa eller må
bli intet, på tvår hållnittg kotttiner det
icke att haftva inflytande. Wi haftva
målet klart för 0f3, tvi arbeta på att
bryta ner den fördom, sotn allt äitnu
ontgiftoer rus-dryckerna med ett förkla-
rande skimmer och låter den njutning de
skätika tiiidanskytnma den förbannelse de
medföra. Wi arbeta på att sprida kän-
nedom om deras tverkliga betydelse för
den menskliga organismen, deras werk-
liga inflytande på sanihället i fin helhet,
och tvi fordra att de resultat en sani-
tvetsgrann forskning i detta fall munuit,
erhålla nödigt afseende i lagen, tverka
nödig reform i de bruk och sedtvänjor,
sottt hyllas af wårt folk. Det är sant,
det är mäktiga intressen, som stå oß
emot: enskilda, soitt grunda hela sin ut-
komst på fortfarandet af nuntaraude för-
hållande; staten, soitt deltuis redati litiu-
dit sig genom att beskatta, då den borde
förbjuda, och fruktar en brist i kassan,
om tvåra åsigter blifwa de förherskande-
Det är derför motståndet blir starkare
ju kraftigare nykterhetstoännerne ropa på
reform, ju alltvarligare det toisar sig att
denna fordran måste tagas. Men det
är äftveit just detta, som utgör det mest
hoppgistvande i det niitvarande läget-
Jag har sagt att opionetts tvindkast,
sottt för en tid sedan omfattat toår sak
med otväiitad ioältoilja, ttu synes för-
hålla sig tiiera kyligt deremot. Jag har
tagit betois från senaste landtdags erfa-
renhet, men denna erfarenhet, långtifrån
att nedslå tvårt mod, är snarare egnad
att stärka detsamma.
J stormen rotas trädet. Jngen re-
form, sotii icke någon tid pröftvat på
starkt motstånd, katt hoppas att länge
blifiva beståndande. Det är icke små
eller obetydliga reformer toi fordra, det
är en fullständig onikastitiiig af gällande
sed och densamma berörande lag det är
fråga om. Att föreställa sig att någon-
ting sådant kunde utföras titan ett starkt
motstånd af alla konservativa element i
saiithället tvore att stvårt mißkänna den
feghet, hivarmed htvarje iiitvätijd tvana
eller fördom öftverallt håller i fig. Det
medhåll tvi för en tid sedatt hade att
fröjda ost öfwer, berodde helt och hållet
på att man icke förstått oß. Nu förstår
man hivad det gäller och derför rustar
tiian sig till mottvärn. Detta är ett
godt tidens tecken. Detta motstånd är
ett tvida tvärdesnllare teckeii på tvåra
framgångar ätt alla de segrar, som möj-
ligen några af osz tvid senaste laitdtdag
räknat på, men font icke kommit osz till
del. De skola ett gåtig wintias, om
förr, otu senare, hivem tvet det, men de
skola tvinnas.
Men de tvinnas icke utait kamp. Det
är för att rusta oß till deüiia kamp,
soiit tvi satnlats här. På Helsingfors
nykterhetsföreuiitgars toägiiar helsar jag
derför de församlade frätt andra orter
tvälkotiinct. Måtte de förhandlingar, som
tvi gå att toidtaga, bära toittiie oitt att
tvi alla hysa förtroende för hwarandras
redliga afsigter, om ömsesidigt tillmötes-
gående så långt tvår öftvertygelse och
tvåra grundsatser tillåta, och måtte, då
tvi åter åtskiljas, tvi göra det i medwe-
tande om att tvi närmat oß. icke aflägs-
nat oß från det mål dit tvi sträfiva.
Jag förklarar härmed det 6:te allmätina
finska nykterhetstnötet öppnadt.
8 sl·
I-
Sedatt doktor Granfelt nedstigit fråit
estraden, skreds till tval af funktionärer
tvid mötet och utsågos dertill följande
personer:
Till ordförande doktor A. A-
Granfelt, till v. ordförande Pastor E.
Bergroth, sekreterare mag. A. Gro-
teiifelt samt sttiderandene Roitte och
och K. A. Wideiiitts;
till tolkar: pastor E. Bergroth och
mag. Bruno Granit; samt
till koniiterade för att närmare ordna dis-
kussionsprograntmet: doktorerne Grati-
felt och Johnsson, mag. Hj. Sall-
ineu. lektor B. Nyberg och tvaktmä-
star S. Kanniainen.
Härmed tvar förmiddagssammanträdet
afslutadt.
Telegram hade aiilättdt från Åbo, Ny-
slott och Orismala. Ett till oss inlem-
nadt referat af eftermiddagens diskus-
sioner måste tvi för utrymmets skull
låta anstå till nästa nummer. Mötet
fortfar öfiver fyra dagar. Eii upprymd
kicks hjertlig stämning htvilar öftver det
te a.
Såugi och tnnsikfeften
i Tammerfors,
fotn pågick niedati tvärt senaste blad lades
istider presseti, synes hastoa gestaltat sig
till en storartad fosterländsk fest. Derin
tvittna såiväl det stora antal landsmän
frått alla delar af landet, soin skyndat
sig att deltaga i densamma — öftoer
tiotusen biljetter till festplatseit blefivo
utdelade — sotn äftven de i flere afseende
beaktanstvärda tal, som höllos roid till-
fället. Blaud dessa senare intager onek-
ligen professor J. R. Danielsons
ett framstående rutit saiitt bar äftveti
ådragit sig stor uppmärksamhet.
Ester att hafwa påmint om att jenit
ett fjerdedels sekel förflutit sedan den tid
då tvår grundlagsetiliga statsinftittition
tväcktes till nytt lif, då det förordnades
om det finska språkets upphöjande på det
statliga området från den låga ställning,
der det under århundraden legat, och
likaså ett fjerdels sekel, sedan tvår när-
tvarattde folkfkoleinstitutions grundlägg-
ning, kastade talaren en återblick på den
tid, font föregått tvårt nationela tipp-
ioaknande.
Ett wattmäktig owerksamhet, ett af-
stattitande af uttvecklingen tycktes bliftvit
finska folkets lott. Så såg det ut på
ytan. Men under skalet hade ett ström
födts till lif, tväxt, stvält och trängde itu
med tväxande kraft frattt utot sitt mål.
Uiider ädelsiitnade mätts ledning lärde
sig det finska folket långsamt, men sä-
kert, ett sjelfstätidigt politiskt lifs nöd-
tväiidiga grunder. Utsigten tvidgades,
känslorna blefivo ädlare och starkare-
toiljatt härdades. Med Kaletvalas snille-
tverk för ögonen, med Siikajokis, Remo-
laks, Lappos och Alawos hjeltestrideri
beundrande sinnen lärde sig fintien för-
troende till sitt folks kraft. Fosterlands-
kärlekett blef warmare, gemensamhets-
känflaii blef starkare. Mait kant till in-
sigt oin äftven den språkliga enhetens
oundgänglighet i och för de skilda folk-
klassernas förettande och framtidens sä-
kerställande. Man begynte fatta folk-
bildningen säsoitt hela toårt statliga, so-
ciala och litterära lifs orubbliga hörn-
sten. Markett tvar upparbetad, fröet ned-
lagt deri — skulle Gnd taga wäxten i
sitt hägns Hait lät solen lysa klarare
äii någonsin, ett ädel furste fattadetvåra
sträftvanden, bröt wårt språks bojor, upp-
tände för folkets stora, glömda flertal
ett ljushärd och kallade folket sjelft ge-
ttoin representanter till gemensamt arbete
med honom för fosterlandet. War det
under att tvårfröjd fyllde menniskornas
bröst. Tiden war hoppets, folkets för-
hoppnitigars ljuftva tid.
Derefter framhöll talaren att språk-
frågan, som under nu gångna tider mest
tagit sinnena i anspråk, numera är i
htiftoudfak afgjord, dock ej så att språk-
förhållandena redait skola ivara tillfreds-
ställande; men nya lagbestänmittgar i
detta afseende behöftves ej mera. Nya
frågor ha fraiitträngt och fraitttränga allt
ytterligare. Dessa äro i första hand
politiska. Det gäller ej blott att bewara
de institutioner tvi redan hafwa ntati
äfwen förbättra och förkofra dem. Be-
höfligheten af reformer blir allt mera
kännbar, i tid och med handling böra
tvi förbereda dessa, så att då tiden att
realisera dem kommit, åsigterna ont re-
formernas riktning och medel äro så tvidt
möjligt stadgade.
En den allra största uppgift är det,
sotn i folkupplystiiugeiis befrämjande
ligger framför oss. Allt allmännare
erkännes, att det tvar till fosterlandets
nytta, sotn Uno Cygnaeus tvid uppgö-
rande af programmet för folkskoleinstitn-
tionen ställde målet högt och icke nöjde
sig med blott borttagande af ofta de
kännbaraste bristerna. Wår nutvarande
« utforska dem.
högre folkfkoleinstitution har i tvida kret-
sar rotfäftat uppfattningen om nödwäiis
dighetett af en satin folkfkolebildning och
har i sin mått iverkat, att Finlands
bondeståtid allt bättre börjar öftverwäga
sitt ställning och inse sitt anstvar. Der-
tned är otroligt mycket tvunnit. Men
ehuru detta medgiftves, framträder liktväl
med allt oemotståtidligare makt medwe-
taiidet derom, att folkskolan på många
orter är blott till namnet högre och att
de flesta hetn icke uppfylla och icke ktiinia
uppfylla det tvärf. beträffande den första
uiidertvisningen, som Cygnaeus afsett för
dem. Det är icke ntera att tillsluta ögo-
neti för det faktum, att måhända största
delen af Finlands barn på landsorten
tillwäxa och uttvecklas titan att erhålla
annan läskunskap är en blott ytlig och
bristfällig, att uppfattandet af det lästa
icke är säkerstäld. Men då så är, är
förbättrandet af den första underwisnin-
gen ett af den närmaste framtiden allra
mest trängande uppgifter.
Mett icke endast den första underwis-
ningen tarftvar förbättring. Wår folk-
skoleitiftitution saknar ännu sitt högsta
afdelning, sortsättningslärotverk eller folk-
högskola. Ctjgnaeus insåg sjelf tillräck-
ligt denna brist och under de senaste åren
tvar hans tanke den att få i hwarje af
tvårt lands län grundad en anstalt,
hwari Finlands döttrar frått bondestån-
dets leder skulle handledas till itisigt om
modertis och familjeqtvinuans pligter.
Det finnes också månget annat tecken
som betoisar, att behoftvet af folkhögsko-
lor blir allt ttiera kätidt och erkändt, och
tvi hafwa sålunda skäl att hoppas, det
detan inrättning, font är olika gestaltad
i skilda länder äftven skall uppstå hos
oss och skall uppstå i den form och så
organiserad sotti den bäst passar för tvårt
lands förhållanden och tvärt folks natur-
Man talar niycket om tvår tids så kal-
lade nya idiåer. De äro dessa idöer för
det mesta stoalltvågor af de andliga ström-
ningar, hivilkit i Europas civiliserade
länder leda menniskornas böjelser och
sträftvanden. J ju listigare beröring
det afsides belägna Finland kommit med
den öfriga werlden, desto större bety-
delse hafwa dessa. i framåtskridandets och
iuenniskorättigheteriias namn framburna
förslag och fordringar erhållit också i
tvårt lif. Till och med lägger matt ofta
denftåndpunkt, på hwilkeit menniskortta
stält sig i detta afseettde till grund, då
titait grupperar de konservative skildt
ifrått framstegspartiet· Det ges liktväl
häri också eti fordran, hwari tvi alla
kunna förena oss. Må ingett döma
dessa idåer på må så, utan att skildt
De hafiva ett fåfänglig
glans, ett tvärdelös slagg, men de inne-
bära äfiven niycketi redlig, hängiftven
sträftvan att förbättra generationens och
skilda folkklassers läge. Wi haftva icke
rätt att lentna oanwända ens dessa fram-
tidens frön, såframt tvi tvilja höja oss
till ttitvå med öfriga folk och förbliftva
der.
Dessa fistsagda ord torde förefalla
mången oiväntade. Ar det möjligt för
Finlands lilla folk, som bor fjerratt i
nordens fattiga bygder, att ens tänka på
en täflan med jordens mäktige, som haf-
tva till sitt förfogande rikedom och ös-
werflöd, eti ymnig naturs rikliga gåftvor
och de dyrbara frukterna af en gammal
historisk utiveckling?
Jngalunda uti yttre glans, icke i mäng-
den af njutningar, icke i toälde eller ma-
teriel makt. Men det giftves ett område,
på hwilket täflan med framgång är möj-
lig. Det ges ingett kraft på jorden, som
skulle kunna hindra Finlands folk, då
detta folk sjelf med Gads hjelp will, från
att böja sig till jeinnbredd med de för-
sta i afseende å sedlig renhet, tviljans
fasthet, förstånds upplysning, d. tv. s
i rätt insigt om egna och hela mensk-
ligheteiis uppgifter. Yttre swåra förhål-
landen kunna, då tvi tveta begagna dem.
bliftva de medel, genom hwilka sitineti
och händer erhålla den kraft, utan hwil-
keit täflatt är hopplös-
Uti det gemensamma arbetet fordras
ledare. Också Finlands folk behöfwer
andliga tvättare, hwilka, uppfattande ti-
dens tecken, wisa tvägen. Wi haftva alla
i förhållandetill dessa ledare ett stort
anstvar. Wis. få icke sätta tvår tillit till
någon, som icke kan underkasta sig ett
ärligt arbete för fosterlandet. Finlands
nationela sak, htvilken genom Snellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
