Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bete ntatt också genom många af sitta
kolportörer tttöfmar direkt judemissions-
merksamltet. Tetttt senare är naturligt-
toiis i synnerhet fallet. då ett kolportör
eger tydlig begåfning och håg för detta
kall. Enligt de ungefärliga uppgifterna
nli ditt-ports för 1886 och lsdT arbeta
kolportörerna i synnerhet blattd judarue
i Ryssland-guvernententen Wilna och
stiettt och Westsibirien, Galizien, Rom,
Algier (synuerligen Oran), Marocko,
Egypten tCairo), Mesopotamien (Bagdad),
Persien (Jspahan och Aden. Pti sist-
nämda plats är det en till Kristus om-
tvänd Jstttaels son, Jbrahitu Abd el
Musikt, font förkunnar för Jsaks finter
uppfyllandet af löftet till Abraham.
Dessntotn böra mi omnämna Tite-
Amerioan Traet Socjotzs, htoars kolpor-
törer söka bibringa evangelium genom
ord och skrift åt judiska emigranter, sottt
landstiga i Castle Gat-dett, New-York,
stundom till ett antal af omkring 500
dagligen.
Såsottt hörande till de britiska sällskap,
hmilka tttöftoa egentlig judemission, hän-
för jag likaledes det, jag nyligen lärt
känna: Bilinbueglt Societzs kor Promos
ting tlte Gospel ittnongst forejgn Janss,
senaten and Bmigrauts. Såsom deras
sekreterare och missionär har John Blu-
tnettreich, pastor i en tysk församling (af
skotskti kyrkan) i Eoittburgh, en läggre
tid werkat i Edinburgh och Leith. Ars-
inkomst (från 31 dec. 1887) 4,270 kr.
Meddelanden i Annual Report
Oftoersigtett gälde den protestantiska
judemissionen, htvilken endast isittevan-
gelittttt eger den skatt, som Israel för
18 hundra år sedan bortkastade·
Wi milja slutligen blott anföra, att
äftvett dett katolska kyrkan utöftvar jude-
mission, ehuru missionärer egetttligenicke
utsändas.
Den romerska kyrkan har i Rom ett
sedan år 1543 upprättadt hem för ju-
dar och judinnor, som begära dopttnder-
wisning. Aftoen annorstädes söka ro-
tnerska katoliker tvinna judar.
Dett grekiska kyrkan eger iPetersburg
en asyl för judiska dopkattdidater och
döpta barn, och i Kieto ett asyl för den
helige Wladintirs brödrasamfuud. Jude-
mission bedrefs äfwett af det år 1865
af köpmannen Malkom grundade nits-
sionssällskapet.
. Is-
Il-
Jttalles finnas 37 protestantiska mis-
sionssällskap med 377 missionsarbetare
på 185 stationer med en årsinkomst af
öftver 1,600,000 kronor, eller, då tvåra
uppgifter isynnerhet för Nordamerika mäl
också behöfwa fullständigas, inemot 50
sällskap med ungefär 400 missions-arbe-
tare och ett årsinkomst nära l,800,000
kr. C. F. Hematt räkttade för år 1881
mer än 20 sällskap med 270 arbetare
och en årsinkomst af 1,246,000 kr. Då
skulle sällskapetts antal på denna korta
tid mer ätt fördubblats, missionärerna
ökats ttted nära halfma antalet,inkomsteu
stigit med en tredjedel. Ett del afdettna
utomordentliga tillökning bör tillskrifmas
den större fullftättdighetett i wåra upp-
gifter. Dock är det ett onekligt faktum,
att intresset för judetuissionen hastigt
tilltagit under de sista 17 åren-
Fördelandet af missions-bidragen på de
olika länderna gifmer oss mycket att be-
akta. Storbritattien ensamt skänker
1,335,000 kr. till judentissionen. På
30,500,000 protestanter kontma alltså 4
å- 5 öre i årligt bidrag per person.
Tysklands 28,300,000 protestanter dere-
ntot betaltt blott 56,760 kr. till jude-
tuissioneu thmaraf en del ntåste hänföras
till den norska hjelpen), d. tv. s. på
hmar och en Vz öre. Skandinaviens
6,600,000 protestanter bidraga med nä-
stan lika mycket till judetnissionen som
hela Tyskland neml. 51,260 kr., så att
nästan 1 öre der kommer på htoarje
perfott. Engelsmännens, skottarnes och
irländarnes större rikedom förklarar tia-
turligtmis icke olikheten, som tvisar sig
mellan bidragen från Tysklattd och Stor
britaunieu. Jtttresset för judemissionen
har icke ättnu maknat öftver allt i Tysk-
land. Missionen för Israel går och
gäller för enskildas älsklings-arbete och icke
såsom en del af den ena stora missions-
nppgiftett, hittilken Gnd giftpit åt sin
kyrka, då Jesus talade till sina lärjun-
gar och sade: »J fkolen wara mina
toittttett både i Jerusalem och i hela
Judeen och Samarien och intill jordens
ände«! Ap- (!). 1: 8.
Att uppsätta statistisktt uppgifter ottt
Judemissimteus framgång är omöjligt.
Antalet af förrättade dophaudlingar more
icke en tillfredsställande måttstock för att
kutttta sälla ett otndöttte. Dett af mis-
sionen i tvidtt kretsar blattd det judiska
folket spridda kunskapen ottt kristendomens
läror, hmilken åtminstone borttager gamla
fördomar och otttstätttttter Kristus-tjatet till
ett toisst erkännande och en miss aktning,
bör högt aktas. Många judar, sotttröttt
inflytande af missionen. haftva kommit
till en kristlig öfwertygelse, btoilkett skulle
ställa mången ttantttkristett isknggan, men
yttre och ittre hitider tillbakahålla dem
från dopet, Jcke sällatt hasma de, sotn
genom missionen bliftoit tvnnna för Je-
sus Kristus, anfört skäl, hivat-före de
toilja mottaga dopet annorstädes. De
le ltoi kotttttter till det resultat, att då
man antager 100,000 judcdop i detta
århundrade, antalet döpta i tverklighetett
är större Men t. o. m. ont ittgen fram-
gåttg af jttdetnissiotten more att upptvifa,
så förbliftver kyrkans tnisfiouspligt oför-
ändrad. Jcke för den möjliga framgått-
gett utöfntar lton sin merksamhet, utan
på grttnd af sitt herres befallning. Jcke
för lön arbetar hon utatt af lydnad
Det more alldeles orätt, ont tnanwille
beräkna, toid hivad tid hela Jsrael skall
bliftoa ett kristet folk. Herrett katt spå
kort tid fullända det werk, som enligt
tnettskliga beräkningar tarfmar århundra-
den. Ttvå tredjedelar af den judiska be-
folkttittgen hufma hittills oftast sett blott
den kristendom, sotn i deras ögon knap-
past skilde sig från afgudadyrkan. Först
nu börja det retta evangelii strålar all-
ttiänt lysa uti de östra judarues mörka
trakter, och många blicka häpna uppåt-
Må kyrkan förkunna det rena ordet ottt
korset och till sin mästares ära göra den
tjenst, som hon är sitt Herre skyldig.
Dett sotn tror, skall fe Guds härlighet-
Ja, han börjar redatt se denna härlighet!
tj- st-
«
Wi afsluta denna öfwerblick med föl-
jattde tvackra såttg ur «Missions-
tidning för Jsrael««.
Jttdctts klagan.
Jag irrar, ett minne från forntida dar.
Och hetnlös och fridlös på jorden,
Sont agnet för tvindett bland folkett jag
far,
För merlden ett tuidunder toot·dett.
Ja, tttidt under lyckan mig stinger ett
tagg
Och fyller mitt hjerta med tusende agg,
Mitt gråt kan det tolka, ej orden.
Jag ofta mot handen har ltttat tnitt kind,
Som fädren mid Babylons floder;
Hwar flägt isrått östan med morgonens
mind
Tättdt längtatt till Ziott, mår moder.
Ntt sitter hon ensam, i sorger försänkt,
På tårpilens grenar sin harpa honhängt;
Hon gråter för mig och tttin broder.
Jerusalems tempel, ja, hwarje dess sten
Ar borta, och landet är öde,
Och Jsrael likttar förtorkade ben
På slagfältet efter de döde.
Så Libanons cedrar. som slättmarketts
ros
Och strömmarnas matten ha’ flyktat sin
kos.
Ack, fritt mina tårar nu flödet
Ja, staftpeu och spiran från Juda har
skytt, s-
Men Schiloh k) tvi äntut ej funnit;
Sig Jsraels hopp i förttviflan förbytt,
Och tidehtvarf hafwa förrunuit;
Profeternas stämma har tystnat; — ej
mer
Jehovah sin wilja tillkänna oss ger;
Från jorden tvår glans har sörswunnit.
Förr frälste oss Herren om sjuttio år
Från Babel, från fåttgenskapshuset;
Ttvå tusende år snart Jerusalem står
Förbrändt af Guds inrede; — i gruset
e) Fridfurstem 1 Mos. 49: 10t
An ryker, ty hämnarens låga oss tär;
Ack me! Hntar är Herrm, sottt sade:
»J(ta smär-
Ditt rätt skall gå fratn såsottt ljuset«.
Har Herren förglömt sitt förbuttd och
» sitt ed.
Då hjelpett så länge förtöftoatP
Nej, brutet sörbuttdet har bliftoit dermed,
Att Jst·ttel blodskuld förösmat.
Ack, toe oss! Ni sjelfma ha’ brottet
begått,
Meu rätt toi ej ättnn lärt känna toårt
brott;
Mitt hjerta är mörkt och bedröftoadt.
Förr offert-ök doftat mot himmelens brytt
Hmar morgon och qmäll till försoning.
Nn sonas ej synden, den räcker till skytt
Och kommer för Gud i Hatis boning.
Jehov h Zidkenu, *) o, kottt sottt
Goel ’H·)
Till Ziotti Försntäktad mitt fridlösa
själ
Från dig änttu mätttar förskoning.
tidning-sluttar
Textutrednittg.
S ö ttd a gett den 25 Noveutb.1 888.
Jofuaöok 24: 19—28.
Förbuttdet förnyas.
Jostta sade till folket: J
knutten icke tjetta Herrett: ty
hett är ett helig Gud och ett
ttitälskande Gud, font icke
förlåter eder edra öfwerträ-
delser och synder. b·19—2d’.
Kap. 23 och 24 innehålla Josuas af-
skedsord till det folk. hatt titt fkullelem-
na. Ett långt framskriden ålder jetute
ett inre röst sade helt to.sst Josua, att
hatts framgångsrika och ärofulla toärf
snart skulle mata ättdadt. Mett dess-
sörittnatt mill han säga sitt älskade folk
ett matningens och på satttttta gåttg ett
upptnuntringens ord. Hatt hade nog sär-
skild anledning dertill.
Stora sträckor af det heliga lattdettill-
hörde ännu de fiender, htvilka Herrett
letttttat åt tillspillogifningett. Mett israe-
liternas första eröfringsifwer hade smal-
ttat. De började blisma allt mer och
mer »försuntliga i utförandet af sitt gu-
dotttliga uppdrag, att rensa arsmedelen
frått det onda. Belåtne med redatt
mtutna framgångar, genom htuilka de re-
dati börjat itttaga ett aktad ställning gent
emot de omkringboende hedniska folken,
toisade de allt mer benägenhet att hmila
på sitta toapensköldar. »Detta tvar ett
farlig ställning. Fienderna kunde lätt
begagna sig bäras till sitt fördel så mycket
mer, sottt det ej kunde undgå deras tipp-
märksamhet, att israeliterna just ej tvoro
obettägne för deras hedniska gudsdyrkatt.
Hedningarnes ondska började syra igenom
blattd Israels barn. Det toar detta som
den ädle anföraren Josua länge med
fruktan sett. Hatt förutsäg också helt sä-
kert att efter honom skulle det komttta att
af Jsrttel uppträda män, sottt ej skulle
kotnttta att spara hjorden. Jcke under-
ligt sålunda, ont den gamle af hela Jå-
rael högt aktade och älskade Josua kände
särskild anledning att ättttu ett gåtig få
säga sitt folk ett martiingens och upp-
mnntringens ord.
Heltt Jsrael församlas i Sikem. Från
ett upphöjd plats, der han kunde ses af
hela sitt folk. talar Josua nu till det
sattnna de ord. som tvår text innehåller.
Jsraelitertta, djupt gripna af ögon-
blickets allwar, och i sitta hjertan lifligt-
öfmertygade, att intet kunde göra dem
lyckliga, utont det att de troget tjettade
Herren, sitt Gud, gifma ttu fritvilligt
Josua det löftet att tjena och allena
dyrka Herrett Jehotva. Josua hade fö-
resatt sitt folk tvälsignelsen och förban-
nelsen, och Jsrael utwäljer åt sig —
tvälsigttelsen. Dernted mar den gripande
akten slut. Gn sten upprestes till mitt-
nesbörd af de nya försäkringar Jsrael
aflåtit, och så länge Josua lefde och de
äldste, som öfwerlefde honom, ännu fun-
nos till, tjenade Jsrael Herken·
sk) Herren tvår rättfärdighet; Jerem.23: t3.
JM·) Förlossare; Job. 19: 25.
På denna landtdag iSikettt förnyades
sålunda förbuttdet med Gud. Liksotn ett
annan Mose har Josua återigett fört
folket till Herrett. Det återstår nu för
honom ingenting mer att göra. Han
dog i ett ålder af 110 år.
Wi hafma förut flere gåttger påmint,
hurusom Jsraels historia är tvår histo-
rta. Tetta sannas också med afseettde
pa hmad här bliftoit påpekadt. Gttds
församling här på jorden är en stridande
församling. Jagett krönes utan att hatt
redeligeu kämpar. Må mi, font tro på.
Herrm, ej lägga oss att htvila på måra
mapenl Wi aro omgifne af makfatnnta
fiender-, sottt meta att göra nytta af mår
sömnaktighet. Herrett hjelpte alla sitta
barn.
Men å andra sidan: finita toi, att det
står så illa till. må mi då med måra
hjertans fuua uppsåt åter giftot oss helt
åt Herrett mår Gud till att tjeua honom
och honom allenal
,·,Jag haftoer satt dig före
liftvet och dödeti, wälsigttel-
sett och förbannelsen. Wälj
då lifwet, att dtt må lefmadu
och ditt säd«. 5 Mos. 30: 19.
Attmarkuingar och ord-
förklaringar:
1. Wi fästa lärarens uppmärksamhet
på uttrycket i den 19 tversen. som ej tttå
missförstås. Den 20 to. giftoer ett för-
klaring rörande andemeningen i den 19·
2. Sikem = en gammal stadi
Efraims stam, i en djup dal mellan ber-
gen Ebal och Garizitn. Josefs begraf-
ningsplats, bestämdes den sedermera af
Josua till fri- och Letoitstad. Dett toar
länge föreningspunkten mellan stammar-
ne, 1 Kon. 12: 6, ja t. o. m. ett tid
huftvudstaden i Jsraels rike och blef se-
dertuera husmudsätet för den samaritatt-
ska religionskulten. Joli. 4: 20.
(Efter Sattniugstvittttet).
kitt satu.
Mistionsltokliantltltt.
40 Alexandersgatan 40.
subsktsiption å Tidskrif-
tem Dott lit-liga striden,
IDC-rättelse om Troshjeltnr
och snunittgsvittuon inotn
den kristna kyrkan iältltso
oolt nyare tittats af biskojt
Tit. strömbetw pleti 80
illustrationens tik Jenny Ny-
stk6ll1. Utkommer i 10 häf-
tett om 32 sidors 4:0 förutom
helsid-i11tistrationerna åt 1: BO.
lill-Kaltntitat.
WWW-WWW
för
l 8 8 9.
lllgikrstt ak L s.
Fatorootta,
l 8 8 9.
litgiktott sk I. kotlett-änt-
Missionsltokttantleln,
40 Alonatnlokogatatt sto-
Vivekas-
U Tisdagen den 4 Dec. 1888
anordnas en försäljning i Allans-
hufet till förmån för inre missionen-
Gåfwor till densamma mottagas
tacksamt i Missionsbothandeln Alex-
andersgatan 40, i fru Hellmans bu-
tik Alexandetsgatan 48 samt iAlli-
anshnfet.
Helsingfors, Hustvudstadsbladets tryckeri, USS.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
