Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
ständig, utan på sin främsta del liar ett rundt hål, det vi
genom den genomskinliga hornhinnan se i form af en svart fläck,
den vi kalla pupillen. Rundt om pupillen synes kanten af
åderhinnan, hos oss i norden vanligtvis blå- eller gråaktig, i
södern mer eller mindre mörkbrun. Denna genom
hornhinnan synliga del af åderhinnan har fått namn af iris. Mellan
hornhinnan och iris finnes ett litet mellanrum, främre
kammaren, fylldt med en svagt saltig klar vätska; och straxt bakom
pupillen åter, upphängd med en tunn genomskinlig hinna en
krystallklar kropp, till sin skapnad och således äfven optiska
verkan liknande en biconvex glaslins, d. v. s. af samma
skapnad som en lup eller ett solglas. Den bär derföre äfven
namn af lins. På denna lins hvilar nu främre randen af iris;
mellan linsens periferi och iris finnes deremot ett mellanrum,
bakre kammaren, fyldt med en dylik vätska som i främre
kammaren. Innerst i ögats bakre hälft inom åderhinnan
förekommer ändtligen näthinnan (retina), hvarpå de yttre föremålen,
liksom på den känsliga plåten i fotografens apparat afbildas,
för att derefter medelst synnerven ledas till hjernan, och
derstädes bringas till medvetande. Rummet mellan näthinnan
och linsen åter fylles af en glasklar, ägghvitartad vätska,
kallad glasvätskan.
Ögats främre partier med sina ljusbrytande medier
motsvara den optiska delen i en camera obscura, och med denna
del af ögat skola vi i det följande sysselsätta oss.
För att fatta de gamlas åsigter om starr, äfvensom för
att förstå deras behandlingsmetoder, från hvilka våra, som vi
nu tycka i oändligt långsam skrufgång, utbildat sig, är det
nödigt att kasta en blick på deras kännedom om ögats
byggnad.
Hos alla forntidens folk var vördnaden för de döda djupt
inpräglad, och till följe deraf äfven afskyn för liköppningar
allmän. Man skulle möjligen tro att detta ej varit fallet hos
egypterne, der balsameringen var allmän, men så var
ingalunda förhållandet. Detta bevisar bland annat plägseden att
Paraschistes (den som med en flintknif öppnade sidan på det
till balsamering bestämda liket) genast efter fullgjordt ålig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
