Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
gande, med största skyndsamhet drog sig tillbaka, förföljd af
de kringstående med stenkastning för den skymf han tillfogat
den aflidne. — Först under Ptoloméernas tid, i 3:dje seklet
fore Christus, begynte studiet af anatomi i Alexandria.
Äfven hos Grekerne ägde inga anatomiska forskningar
rum. Lik måste behandlas med stor aktning. Själarne från
dem som ej blifvit begrafne, ansågos måsta irra hemlöse
ikring, oeh ej slippa öfver styx, förrän deras jordiska
qvarlefvor blifvit brända eller jordade.
Till följe häraf studerades anatomin blott på djur, och
företrädesvis på apor. Det härvid funna tillämpades sedan
på menniskan. Sålunda blefvo visserligen de gröfsta
förhållandena ytligen kända; hvaremot kunskapen om de finare
sin-nesorganerna allt fortfarande förblef högst ofullständig. Så
ansåg t. ex. Hippokrates (född 460 f. Chr.), som äfven fått
åtnöja sig med blott djuranatomi, att från hjernan tvenne
å-dror gingo till ögat, dit genom dem en klibbig vätska
droppade. Der denna vätska var utsatt för luftens inverkan,
stelnade den till en genomskinlig hinna. Bakom denna yttersta
hinna kom sedan flere andra på hvilka de yttre föremålen
afbildade sig; att pupillen var ett rundt hål. visste han redan;
likasom att bakom densamma förekom en, som ban trodde,
från hjernan utfluten klibbig vätska. Äfven linsen kände
ban, och förklarade ganska rigtigt att starr berodde just på
en sjukdom i linsen. Denna hans upptäckt gick dock snart
åter förlorad, för att först närmare tvåtusen år sednare ånyo
framdragas och då vinna allmänt erkännande. I andra
seklet efter Christus lärde nemligen Celsus och Galeisus att starr
uppkommer genom en vattenutgjutning mellan iris och linsén;
att detta vatten sedan småningom stelnar till en hinna, som
utgör den bakom pupillen belägna starren. Deraf den hos
Romarne vanliga benämningen på starr: aqua eller vatten.
Äfven Araberne hyllade samma åsigt. Avicenna t. ex. anför
likaså att starr uppstår derigenom att vätskor från hjernan flyta
ner i ögat.
Benämningen cafaracta, ännu bibehållen bland andra
språk i Franskan och Engelskan, härleder sig från Grekerne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
