Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
uppstår genom gnidning, stötar, hetta, elektricitet, liksom ock
det som flere organiska kroppar, såväl i lefvande som dött
tillstånd, utstråla.
Det ojemförligt starkaste ljuset afgifver solen. För att
få ett begrepp om dess intensitet behöfver man blott mellan
ögonen och solen hålla en med liflig låga brinnande eller
starkt glödande kropp för att den skall synas som en mörk
fläck. Flere försök hafva blifvit gjorda för att bestämma
solljusets intensitet genom jemförelse med någon bekant ljuskälla.
Såsom sådan har man vanligen begagnat lågan af ett s. k.
normalljus, d. v. s. ett vaxljus af bestämd tjocklek och vigt:
i förbigående sagdt samma måttstock som äfven hos oss
ursprungligen föreskrefs till kontroll af gaslågorna på våra
gator. För beqvämlighetens skull har normalljuset likväl
sednare blifvit utbytt mot ett vanligt stearinljus, som ger ett i
det närmaste lika starkt sken. En gaslåga bör nu motsvara
tolf stearinljus. I anseende till svårigheten att jemföra
ljuskällor af så enorm olikhet som sol- och normalljuset, hafva
försöken likväl ej utfallit fullt lika. Enligt Buguers och
Wollastons, med hvarandra i det närmaste
öfverensstämmande undersökningar är solljuset omkring 180,000 gånger
starkare än normalljuset. Närmast till solljuset i intensitet,
står det elektriska ljuset.
" Det till den andra klassen räknade ljuset är mer eller
mindre färgadt, och i allmänhet liknande det som fosforn
sprider i luften, hvarför det äfven ofta betecknas med
namnet fosforescens.
Redan i de mest aflägsna tider kände man att
ruttnande vegetabiliska ämnen, likasom ock döda djurkroppar
utsatta för fukt och värme, kunna lysa i mörker. Framför
annat gifva skämda hafsfiskar (sill, hvitling) upphof till
ljusfenomen. Engelsmannen Hulme, som bland andra anställt
undersökningar häröfver, lemnade t. o. m. redan år 1800 en
föreskrift för beredningen af en lysande massa. Enligt
denna lägger man 8 delar vatten, 2 delar fiskkött (bättre
fisk-mjölke) och en del svafvelsyrad magnesia (engelskt salt) i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
