Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
glasflaska., som hålles vid 12° C. temperatur. Redan efter
24 timmar blifver hela massan lysande, då flaskan omskakas.
Bland lefvande växter känner man redan mer än ett
dussin fanerogamer och 8 à 9 kryptogamer, som äga förmågan
att lysa. De flesta af dessa äro af resande funna inom de
heta zonerne. Så hände det t. ex. under den bekanta
far-makologen Martii resa genom Brasilien, att hans bärare
under en het sommardag (temperaturen gick till 25° C. i
skuggan) vid genomträngandet af ett busksnår afbröto några
qvistar. Hvar gång detta skedde, lyste den utflytande saften.
Växten befanns vara en Euphorbia-art, och fick af Martius
tillnamnet phosphorea. Den bäst undersökta lysande växten är
är en liten på olivträden i mellersta Frankrike och södra
Europa förekommande svampart. På den lysande förmågan
utöfvar dock den omgifvande temperaturen stort inflytande;
nyssnämnde Euphorbia’s saft lyste t. ex. ej mera då
temperaturen sjönk under 20°, den lilla olivsvampen åter bäst
mellan 8 och 10° C.
Antalet lysande djur är mycket stort och utgöres
förnämligast af hafsdjur af alla klasser, från de små
mikroskopiska infusorierne, som genom sin tallösa mängd göra stora
sträckor af de tropiska hafven lysande, medusor, mollusker,
krustacéer ända till t. o. m. fiskar. I Genua räknade Viviani
redan 14 olika slag af lysande sjödjur, oeh Quatrefages
uppgifver de kändas äntal till omkring sextio.
Af lysande landtdjur känner man deremot endast
ganska få och nästan endast insekter. Öfver beskaffenheten af
lysorganet hos den bäst kända, vår inhemska lysmask, har
undertecknad för några år sedan i Societeteus Öfversigt
lemnat ett referat.
Hos de äldsta författarne, ända från Aristoteles
lärjunge Theophrastus (omkring 300 år f. Chr.) omtalas redan
under namn af karbunkler, pyroforer, anthrax, i mörkret
lysande stenar. Konungen i Pegu skulle t. ex. äga en af
sådan storlek och glans, att, han medelst denna i mörkret
lyste som solen. Då man likväl känner att de gamla med
of-vananförda benämningar betecknade granater, rubiner samt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
