Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
minstone ej funnit något härom, sotn vore af intresse att
omnämna. De första kända försök att på något sätt förklara
jäsningsfenomenerna gjordes ej förr än under sednare delen
af medeltiden af de såkallade alkeiriisterne. Det är dock
kändt att anhängarene af denna kemiska skola, om man så
får kalla den, begagnade ett så mystiskt och svårbegripligt
språk vid redogörelsen för sina läror, att det ofta är svårt,
ja omöjligt, att få någon riktig föreställning om hvad de
menade. Så äfven i detta fall. Att de mången gång
begagnade uttrycket jäsning (fermentatio) och jäst (fermentum)
är visserligen säkert, men hvad dermed förstods, torde ofta,
isynnerhet tidigare, vara mycket svårt att utreda; och H. Kopp,
den outtröttlige och skarpsinnige forskaren, som med sådan
framgång studerat kemins annaler, säger uttryckligen att ban
förtviflar om att få en klar insigt i det man, i hvarje skildt
fall med de nämnda orden ville uttrj’cka. Det säkra torde
äfven vara att de begagnades än i en än i annan betydelse,
och att man använde benämningen jäsning för företeelser
soin voro från hvarandra vidt skilda.
Att här lemna en helst något så när fullständig
redojörelse för de åsigter som under dessa tider sökte fföra si»
0 o O O
gällande skulle dock erbjuda föga intresse och jag vill
derföre endast beröra några af dem, hufvudsakligen derföre att
de kunna betraktas såsom första grunden för läror, hvilka
framdeles uti mera fulländadt skick sökt göra sig gällande.
1 detta afseende må då främst framhållas att Petrus Bonus
i 14:de seklet lärde, att ett ferment verkade genom att
öfverföra den massa som skulle jäsa i ett tillstånd som var
analogt med det i hvilket detta sjelf befann sig; en tanke
som vi sednare ofta påträffa. Men vi böra dock här
likasom så ofta annars, då det är fråga om alkemisterna,
ihågkomma att det ferment, för hvilket de mest intresserade sig
och som de troligen oftast afsågo, var de vises sten, denna
klenod med hvilkens tillhjelp de skulle förvandla andra
ämnen till guld. Hos de store mästarene Basilius Valentinus
och Liravius finner man äfven åsigter, som likna de nyss
anförda, samt derjemte ett och annat praktiskt rön om sprit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
