Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Ändå llerfaldigare visa sig beröringspunkterna i de
båda folkens mytologiska och religionssystem, om blicken
från deras uppfattning af de högste gudarne, der desse icke
blotl äro heroer (ty såsom sådane stå de närmare de lägre
väsendena), vänder sig mol deras så rikt utbildade
demonologiska föreställningar, magins egeniliga område. Man ser
sig då på alla sidor omgifven af andeväsen blott. Samma
dualism mellan tvenne principielt åtskilda andeverldar, den
ena god, den andra ond, hos Finnarne som hos Akkaderne,
med den ringa olikhet, att de förre förflytta båda till
jorden, medan de senare låta det ondas representanter dväljas
och stämpla sina planer i underjordens afgrund. På jorden
är för öfrigt, enligt Finnarne, Lapplands isiga snöfält
detsamma som för Akkaderne öknens brännande sand, eller en
omtyckt vistelseort såväl för trollkarlarne, som för onde
andar, hvilka der ställa sina försåt för menniskorna.
Det är visst sant, medger hr Lenormant, att hos
Finnarne förekomma en mängd alldeles säregna andeväsenden,
i det ej blott hvarje ort har sin haltia, hvarje hus sin
tonttu, men hvarje företeelse i natur-, mennisko-, djur- och
plantverlden sin skyddsgenius. Häri atlägsnar sig den
finska myten fullkomligt från den akkadiska och antar en
fysionomi, belt och hållet bunden af de jordens och
klimatets betingelser, hvarunder den utvecklats. TUnder den heta
solen på Tigris och Eufrats stränder samt bland Finlands
dystra skogar och frusna kärr måste nödvändigt samma
princip af fenomenens, föremålens och den besjälade
verldens personifikation frambringa gudomligheter af helt annan
anblick. Tvenne träd af samma slag, planterade på olika
mark och under skilda luftstreck, utveckla icke sin
vegetation på samma sätt, men botanisten igenkänner icke desto
mindre deras specifika identitet och deras gemensamma
upphof.’’1 Bland hithörande exempel är hr Lenormant böjd att
anse den rnångtydda myten om Hiisi. Ilande på sin häst
öfver fälten, medan dess fogel svingar förut i luften, synes
denna förfärliga demon honom vara en personifikation af
den isande och dödande nordvinden, på samma sätt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
