Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
Biol la uppräkningen häraf är nog för att man skall inse
omöjligheten af ett ideografiskt beteckningssätt för 3:dje
personen i närvarande fall. Sådant innebure, att de nämda
olikartade begreppen genom någon underbar kombination
alla skulle fungera såsom personalbegrepp. Läser man åter
samma tecken fonetiskt, så blir förhållandet mycket enkelt:
deras ljudvärde gifver såsom resultat: an un in na ne ni
(derjämte al, uppkommet af an) och ab ub ib ba, i hvilka
vokalerna efter bestämda reglor vexla. Och såsom intyg
att detta förfaringssätt vid tolkningningen är det riktiga,
visar det sig att 3:dje persons pronomen, då det uppträder
isoleradt, heter an, då föregående ord slutar med
konsonant, och na då det slutar med vokal; den andra typen för
samma pronomen är abba och bab.
Vi förutsätta derföre, att den grundval på hvilken
kilskrifttolkningen hvilar är vetenskapligt hållbar, såsom den
äfven blifvit erkänd af alla forskare, hvilka närmare gjort
bekantska)) dermed, och vi antaga äfven att den nuvarande
tolkningens resultater åtminstone i sina hufvuddrag äro säkra.
Med dessa förutsättningar öfvergå vi till bevisen för
akka-diskans närmare förhållande till de altaiska språken. Dessa
kunna förnämligast sammanfattas under två synpunkter, sådana
hvilka hänföra sig till språkets formala struktur öfverhufvud
och vidare sådana, som framhålla materiel öfverensstämmelse
i de formativa elementerna. Härtill kommer en mängd ord
likheter.
Ljudsystemet i akkadiskan är, hvad vokalerna angår,
antingen ringa utveckladt eller genom skriften ofullständigt
uttryckt. Härvid kan man påminna om den arabiska
skriften, som blott bristfälligt återger de turkiska vokalerne.
Men äfven om vokalljuden vore så lä till antalet som det
nu förefaller, så kan man icke med Halévy anse saknaden
af il, ö och den deraf beroende frånvaron af en fullständigt
genomförd vokalharmoni i ordbildningen och böjningen
såsom ett väsendtligt skäl emot slägtskapen med de ailaiska
språken. I de nordsamojediska språken kan det, enligt
Castrén, ej blifva fråga om vokalharmoni i vanlig mening,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
