Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
läste kasussuffixer öfverensstämma med de altaiska
språkens. Inom dessa och särskildt hos de finsk-ugriska
idiomen utgör na en lokativ-beteckning, som senare öfvergått
till betydelsen af essiv, komitativ, instruktiv och dativ,
samt till och med genitiv. — I en mängd af de hithörande
språken utgör d, t det utmärkande kännetecknet för
abla-tiv-dativ kasus, liksom för adessiv, allativ och instrumental
l. — Illativen på ku har Lenormant oriktigt sammanställ
med fin. h-n, då detta uppkommit af s-n-, deremot kan
härmed förenas den turkisk-jakutiska dativen på ka, ga,
mord-vinskans prolativ på (ja och de samojediska lokativerna
kana, c/ana, sammansatta af tvenne lokativtecken. — Enligt
Wiedemann bildas i ceremissiskan en predikativ och
adver-bial kasus på s, i hvilket afseende tillika bör anmärkas, att.
suffixen s, som bildar verbaladverbier i akkadiskan, finner
sin motsvarighet i det votjakiska sa, mordv. z. — Hvad
slutligen determinativen beträffar, jämför L. denna med den
lappska accusativen på b, v, m, samojediskans p, m,
hvilken enligt Castrén sannolikt motsvaras af tung. ba, va, så
mycket mera som akkadiskan saknar accusativändelse och
angifver denna kasus endast genom ordets ställning.
Akku-sativens determinativa betydelse synes bekräftas af
mongoliskan och maadschu, der denna är ben, be, hvilka af
Castrén betraktas såsom en kvarlefva af tredje persons
pronomen. Här visar sig således en genomgående materiel
öfverensstämmelse med de allmänna kasussuffixerna hos de
altaiska språken, då man åter för dessa och de
indogerma-niska endast kan anföra suffixen för ablativen t och
accusativen m, hvilka öfverensstämma med de finska språkens.
Pluraltecknet är i akkadiskan mes, stundom förkortadt
till es, samt ene. L. söker enligt Max Muller bevisa, att
den fornugriska pluralkarakteren varit äs, som ännu skulle
visa sig i syrj. jas, samt att denna stafvelses s i lappskan
blifvit /(, k, i ungerskan k, samt i flertalet af öfriga språk
t. Ehuru denna mening ej är hållbar, bör man dock såsom
möjlig förklaring öfver denna olikhet erinra sig olikheterna
inom de altaiska språken sjelfva: syrj. jas, votj. jos, tscher.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
