Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
jande hittills för orthoklas ansedda fàltspatsarter från finska
fyndorter: en röd från Impilaks, en likaledes rödfärgad från
Sillböle (Helsinge), en hvit från Orijärvi samt en hvit från
Sordavala. Alla visa de vid närmare granskning grunda
in-och utgående vinklar på bas. planet, hvilka dock sällan
kunna förföljas ett längre stycke ulan ofta äro afbrutna,
hvilket antyder en sammanvexning med orthoklas. Under
mikroskopet visa de i polariserad! ljus det af Des Cloizeaux (1. c.)
antydda förhållandet nämligen en sammanvexning af fina
lameller parallelt ined orthopinakoiden stundom äfven parallelt
med ett prismaplan. En mindre del hafva sin opt,
elastici-tetsriktning parallel med den kristallografiska biaxeln i
sy-metriplanet (således orthoklas resp. albit), den större delen
visa sis mörka mellan korsade nicoler först vid en krinar-
o ö
vridning 15°—20° åt höger eller venster om denna axel.
Dessa fàltspatsarter visa sålunda i polariseradt ljus en vida
större komplikation i afseende på strukturn än i vanligt ljus.
20. Epidotkristall frun llcponselka.
Vid en excursion, som jag för några år sedan gjort till
Heponselkä kopparmalmskärpning i Salmis fann jag en
epidotkristall, hvilken för sin egendomliga formutbildning synes
mig förtjent af en närmare beskrifning. Dessa kristaller hafva
visserligen den vanliga utsträckningen i orthodiagonalens
riktning, men af ändytorna är den mindre vanliga formen
2p2 (ab2c)*) rådande, hvarigenom kristallernaVå ett egen-
*) Formerna äro hänförda till den af Marignac, v. Kokscharow
m. il. antagna grundformen. De inom parenthes satta tecknen äro de
Millerska dock med utsatta axlar (a = orth., b = klinodiag., c =
huf-vudaxeln) och med bortlemnande af indices 1 och 0. Denna
axelbeteckning hvilken användes af A. Nordenskiöld (Finlands mineralier)
samt A. Sclirauf (Physikalische Mineralogie) synes mig vara att
företaga framför den af Weiss, Rose m. fi. begagnade och nu sednast
af P. Groth i lians prospekt till den nya tidskriften "Zeitschrift für
Krystallograpliie und Mineralogie" till allmänt begagnande föreslagna
beteckningen a = klinod. (och brachyd.), b = orth., c = hufvudaxeln,
alldenstund den förra står i öfverensstämmelse med den i Analytiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
