Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
hållandet a: b’: c’=0,0326 :0,9 :1,02. Dessa axlar kunna
betecknas såsom molekularaxlar såsom ant3’dande molekylernas
eller atomernas afstånd från centrum, och då
molekularkraf-terna i dessa riktningar kunna antagas förhålla sig omvändt
mot afstånden komma vi till de dynamiska axlarna genom
att taga de reciproka värdena för dessa molekulära axlar:
nämligen : = 1,58:1,11:0,98, hvaraf man således finner,
att den största attraktionskraften går i riktning al’ axeln a,
den mindsta i axeln c, hvilket förklarar förhållandet mellan
spjelkbarheten och utbildningen.
Om man i ofvanstående inom paren thes satta formler
låter bokstäfverna a, b, c beteckna nyssnämnda dynamiska
axelvärden, så kan man genom dessa dynamiska formler på
ett enkelt sätt härleda de resp. sammansatta formerna från
de enklare, i det att nämligen de förras normaler komma
att blifva resultaterna af de sednares. Sålunda erhåller man
bc genom sammansättning af b och c samt ab af a -|- b,
vidare b2c af b -f- bc, ab2c af ab -f- bc, ab2 = b -(- ab, a2b3 =
ab 4" ab2, abc =ab -(- c (eller a -f- b -(- c), a2b2c =abc -)- ab,
ac = a c, ab3c = ab2c -|- b, ab4e2 = ab2c b2c. Såsom
jag-redan tillförene visat på en pyritkristall från Pitkärauta (Öfv.
af Finlands geol. förhållanden II) hafva vi uti den mer eller
mindre tydliga oscillatoriska kombinationsstreckningen på de
resp. planerna ett kriterium uppå riktigheten af nämnda
här-ledningsmethod. Sålunda visar sig på de prismatiska
planerna af ifrågavarande epidotkristall vid närmare
granskningen streckning parallelt med deras kombinationskanter, på
ab2c åter parallelt med kanterna ab:ab2csamt ab2c: bc,
hvilket sålunda antyder en sammansättning i deras zon.
Epidoten från Heponselkä är sålunda i afseende på sin
kristallografiska utbildning bestämdt skild från de i
allmänhet vida enklare epidotkristallerna från Stansvik och Sillböle,
hos hvilka företrädesvis blott -j- p (abc), stundom äfven p
(ab) förekomma såsom änd}tor. Denna åtskilnad kan här
likasom hos titaniteu (Mineral, medd. II, 13) tillskrifvas den
yttre omgifningen, hvilken antagligtvis måste vid bildningen
af den kopparmalmen åtföljande epidoten från Heponselkä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
