Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
tet nyss inrättade lärostolarna innehades, såsom kändt, för
hundra år sen af tvenne utmärkta och mycket berömda män:
Pehr Kalm och Pehr Adrian Gadd voro hvardera nitiske
för sin sak och flitiga skriftställare i alla möjliga ekonomiska
ämnen — Kalm dock företrädesvis upptagen af
naturalhistori-ska resor och arbeten, Gadd egnande sig mera åt forskningar
på det rationella jordbrukets område. Hans förtjenster på
detta fält skola ej så lätt glömmas och hans Försök till en
systematisk Inledning i Svenska Landtskötseln är ett arbete,
som ännu med nytta och nöje kan läsas. Arbetet utkom
emellan åren 1773 och 1787 i tre delar, ehuru ämnadt att
utgöra sex, af hvilka den 5:te, Förf:s landsmän till tjenst,
skulle på finska författas. Redan 1763 hade han utgifvit i
disputationsform ett arbete med titel: Åkerbrukets Kemiska
Grunder, i hvilket han uttalade alldeles andra åsigter än dem
någon tid förut Wallerius i Upsala förfäktat, ja, en
disputation, som 1764 utkom om vattnets förvandling till jord,
syntes vara rent af riktad emot hufvudsatsen i Wallerius’ lära
om vextnäringen.
Gadds åsigter i detta ämne, till hvilka jag strax skall
återkomma, angrepos mycket häftigt och temligen oskäligt af
laboratorn och kemie docenten i Upsala, Magister Matthias
Kewenter, en Wallerii och Linnés lärjunge, samme man, som
sednare, blefven svärson till borgmästaren och ölbryggaren
Kyrouius, såsom värdshusvärd i Upsala utminuterade
svärfa-drens af Bellman beprisade öl och i denna egenskap blef
Riksdagsman i borgareståndet och oppositionstalare 1786. Hvad
han emot Gadd med stort öfversitteri androg, visar sig i
allmänhet vara af ringa betydenhet och nu, hundra år senare, ännu
betydelselösare. Det kan vara temligen likgiltigt, om myllan,
såsom Kewenter ville, attraherar fetman från luften eller om
hon icke gör det, såsom Gadd menade; om fetman finnes i
luften obemängd eller blandad med ångor och luftsyror; —
om Kiilbels Magma unguinosum i utspädt eller koncentreradt
tillstånd ingår i vexterna. I alla fall är man dock böjd att
i dessa punkter af mindre vigt gifva Gadd rätt och när det
sedan blir fråga om hufvudprincipen — eller huru de mine-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
