Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
kes hafva rönt inflytande af ett arbete om orsakerna till
jordens fruktbarhet, som 1755 utgafs af Denffer, en prestman i
Kurland, hvilken anses hafva varit den förste, som framhöll
matjorden såsom vexternas förnämsta och enda näringsmedel,
förutsatt att den innehöll salpeter och flygtigt svafvel.
Så olika Gadds och Wallerii åsigter om orsakerna till
jordens fruktbarhet och dermed sammanhängande frågor än*
voro, så sammanföllo de dock i den punkt, att vexternas
mineralbeståndsdelar icke öfverensstämde med de motsvarande
föreningarna i mineralriket, hvarföre också dessa senare ej
kunde utgöra vextnäring. Enligt Gadd voro dessa
mineraliska beståndsdelar dock färdigbildade dels i vattnet, dels i
den 6. k. matjorden, hvaremot Wallerius förfäktade den
radikala satsen, att de uppkomma genom en process, hvarvid
vattnet förvandlas till jordartade ämnen. Detta var en
skadlig irrlära, som hemmande inverkade på jordbrukskemins
utveckling, och det så mycket mera, som Wallerius’ hithörande
läror öfverallt förvärfvade sig ett utomordentligt anseende;
hans "Jordbrukets kemiska grunder" öfversattes till de flesta
europeiska språk och citerades såsom ett klassiskt arbete
inom jordbrukskemins område. Det var det första försöket
att fullständigt och systematiskt tillämpa kemins läror på
jordbruket; och då den uppstälda hufvudprincipen var
mycket enkel och lättfattlig, framställningen dessutom iklädd en
ganska behaglig form, låter den stora framgången nog
förklara sig oaktadt arbetets stora brister. I allmänhet
saknades ännu de analytiska undersökningar, på hvilka ett försök,
sådant som det ifrågavarande, bort grunda sig; osäkra
lypo-teser måste derföre anlitas, men äfven der exakta
undersökningar föreligga, fästes ej synnerlig vigt vid dem. Wallerius
var i hög grad fast i sina engång fattade åsigter; han
försvarade dem visserligen med skarpsinne, men äfven med en
tvärsäkerhet, som tycktes vara döf för alla skäl, hvarföre
också i hans skrifter så få spår anträffas af den tidens stora
kemiska upptäckter. Hans åsigt om vattnets förvandling till
jord kunde möjligen försvaras, då han 1751 först begynte
förkunna den; men 1787, då ban utgaf en ny upplaga af sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
