Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
åkerbrukskemi, var den såsom oriktig redan nog allmänt
erkänd; han vidhöll deri icke dess mindre; kolsyrans tillvaro
såsom ett eget sjelfständigt ämne bestred han likaså, oaktadt
allt hvad Bergman och Lavoisier derom bevisat. I full
öfverensstämmelse med denna sin konservatism säger han i
förordet till nämnda 4:de upplaga: "Grunderna äro och
förblifva desamma, som de varit, utan annan ändring, än hvad
tillförlitliga deeouverter vid handen gifvit"; — men det
fordrades mycket, för att en decouverte skulle synas tillförlitlig
för en man, som ännu 1787 ansåg det vara klart, att
vattnet under sin rörelse i vexten till jord förvandlas och att
vegetabilierna hafva alla sina konstituerande delar af vatten
och alltså tillika sitt salt och oljaktiga ämne, äfvensom det
jordiska; 1751 kunde han till stöd för denna sin åsigt
anföra ej blott den poetiska tanken om vattnets lifvande
verkan på all vegetation, utan äfven ur Pauli förra bref till de
Korinther framhålla, hurusom der ej talas om andra
vextnä-ringsämneu efter planteringen, än "den gudomliga vattningen
och välsignelsen"; han kunde då ännu taga till hjelp några
gamla experiment, men 1787 hade dylika argument efter
Bergmans kritik och Scheeles och Lavoisier arbeten, förlorat
allt värde och voro ej mera vittnesgilla.
Saknaden af ett säkert analytiskt underlag för teorierna
utgjorde hos de äldre jordbrukskemisterna en väsendtlig brist,
mycket kännbar äfven hos Wallerius, ehuru han sjelf både
på torra och våta vägen hade bestämt vexters
sammansättning i allmänhet och med reaktionsprof sökt karakterisera
sina vsgetabiliska jordarter; denna brist afhjelptes, så godt
det den tiden var möjligt, af Riickert i Tyskland och
Torbern Bergman i Sverige. Samma år som Gadd begynte
utgifva sin "Inledning till Svenska Landthushållningen" eller
1773 vann Bergman i vetenskapsakademin i Stockholm det
dubbla priset för en afhandling om jorclmonernas
hufvudsakliga kar akter er och utvägarne att förbättra ofruktsamma
jordarter. Han anför reaktioner på torra och våta vägen
för kalkjord, magnesia, lerjord och kiseljord, beskrifver luiru
kolsyran eller luftsyran utdrifves ur kalksten och utreder, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
