Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
alla dessa jordarter, såsom de i jorden anträffas, böra
betraktas såsom salter, hvarvid dock beviset för kiseljordens
saltnatur blir något haltande; han uppställer svafvelsyran som
ett gemensamt reagens eller pröfningsmedel för alla
jordarter: med kalkjord ger den gips, med magnesia bittersalt,
med lerjord uppkommer alun, kiseljorden blir utau inverkan,
allt reaktioner, som för de skilda jordarterna äro tillräckligt
kännetecknande; han visar vidare, huru dessa jordarter enklast
kunna från hvarandra afskiljas, om de förekomma blandade
med hvarandra, såsom fallet vanligen är. — Sedan frågar
han. hvilken betydelse hafva de för vegetationsprocessen, och
besvarar frågan sålunda, att vexterna ur jorden upptaga sina
mineraliska beståndsdelar och att de innehålla af dem jemt
så mycket, som med vattnet kunnat införas i deras kärl. I
sammanhang härmed visas fåfängiigheten af alla försök, som
gå ut på att ådagalägga ej mindre vattnets förvandling till
jord, än de i vexterna förekommande jordarternas olikhet
med de motsvarande, som i jorden anträffas; d. v. s. den
vegetabiliska jorden är ej skild från den mineraliska. För
att bevisa detta analyserade han askan af sädesvexterna och
fann deri kiselsyra, lerjord, fosforsyrad kalk, hvarur han
afskilde fosforn och magnesia, jemförde dem med jordarterna
i åkern och fann dem fullt identiska. Vexterna innehålla
således de fyra jordarter, som äfven ingå i all fruktbar jord.
Vid tillämpningen af dessa förhållanden på jordbruket
förordar Bergman först åkerns mekaniska bearbetning och
framhåller, huru olika jordmoner passa för olika vexter, huru
stort inflytande luft och vatten, värme och köld dervid
utöfva, och antager, att en åker, som årligen får en regnmängd
af 15 tums höjd, borde bestå af 2 delar kalkjord, 1 del
magnesia, 4 d. lera och 3 d. kiseljord. Det bristande bör efter
denna grund tillföras jorden och hemtas dels ur mineralriket,
dels ur vext- och djurriket, hvars qvarlefvor, vare sig att de
erhållits genom förbränning såsom aska eller genom
förmultning, alltid innehålla sådana ämnen, som för vexterna äro
behagliga. Svartmylla, som är frambragt genom vext och
djurämnens förmultning, har förlorat större delen af sina sal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
